While new and groundbreaking technique
Gives you a more global work week
With coffee’s and tea’s
With friends overseas
Giving you a global sneak peek
It poses some questions for me
In the long run I’m curious to see
If communication
Through this automation
Might lose nuances of esprit?
Millenniums of utilization
Of our full configuration
With gestures and pose
Face, voice, hands and toes
we’ve reached a detailed calibration
Which to some extent includes presence
To get to the absolute essence
Where communication
Becomes co-creation
Of our intellectual quintessence
So, looking at the current hype
Of tools such as Tinder and Skype
Can we verify
That we clarify
What we mean before we “left swipe”?
Or do these new channels of reach
leave us with less channels of speech
where only through wording
we will be left herding
Our human bond, risking to breach?
Or am I just old and boring
Is there really no use ignoring
Extended foundation
For communication
Should I stop nagging, start exploring?
Februarionsdagens kväll är här
Mörkret runt husen är tätt
Sedan åtta jag ensam vaken är
Står här och viker tvätt
Frun och barnen somnade snabbt
Nån lillelördagsstämning finns här knappt
Sån är barnsfamiljsmekanismen
Och den krassa diskbänksrealismen
Står där så grå vid tvättstugedörr
Grå mot en nytvättad driva
Tvekar som många kvällar förr
Vill ej stryka, vill hellre skriva
Tittar mot högen där skrynkliga plagg
Ligger som smärtsam samvetstagg
Lägger ner telefonen besviken
Var är vardagsromantiken?
Prokrastinerar så gott jag förmår
Skriver en tredje vers
Samvetet som en bakfylla slår
Av överjag skärpning begärs
”Passa nu på när du ensam gå
Rimmen får så mycket tid ändå!”
Kan ej längre med rimmade dikter
Undvika vardagliga plikter…
