Månad: januari 2018

En kämpar för att göra barnvänlig mat
Men inget tycks upplevas som delikat
En fjäskar med ketchup och halvfabrikat
Men avslutar middagen med orörda fat

Allt detta gör en för barnens skull
Sen testas en dag att bjuda på Moules
Vad tror ni de gör, våra söta små gull?
Jo pressar båd munnen och magsäcken full

Och aldrig har barnen haft sådan aptit
Och aldrig har faten tömts till sista bit
Nej aldrig sen gossarna våra kom hit
Har vi lyckats laga en sån favorit

Vad lär vi oss då av denna succé?
Ja tänk den som bara visste det
Är det att våra barn gillar gourmet?
Är det att vi bara dem musslor ska ge?

Är det att soppa ska göras med vin
För att uppskattas av våra små glin?
Eller är det helt enkelt att matmagin
Upptäcks bäst i empirin?

Att varje dag är ett matexperiment
Där utfall i förväg är riktigt okänt
Och testets mest kritiska, svåra moment;
Betyg från oförutsägbar recensent

Och hur en än pocka och fresta
Med mat som förnöja de flesta
Är målet att att få dem att testa
Och gillar de ej, dags för nästa…

Jag har just börjat förstå att jag inte är så chill
Att jag inte är en så avslappnad pappa som jag vill

När mitt barn ska gå på lekdate har jag en bekymrad min
Och jag oroar mig mest över hur han ska smälta in

Och den glädjen som han sprider för att han ska träffa vän
Visst, jag ser den, men jag står där ändå stressad och på spänn

Den förälder som min son i flera timmar ska hantera
Står där lugn och verkar på det positiva fokusera

Ja, min självbild får en törn av att jag inte slappnar av
Skulle inte bli en sån som känner oro, stress och krav

För jag skulle bli en pappa som la fokuset i stunden
Som av stress och oro över barnet ej var alls så bunden

En sån som i mitt jag förmedlar massa lugn och harmoni
Och som inte är så allvarsam och stressad, humorfri

Ett av mina nyårslöften var att följa barnens takt
Och det kan ju låta lite ogreppbart och smått abstrakt

Men rätt tydligt är, det innebär att inte va rigid
Och att i kontakt med barnen alltid låta det ta tid

Så de ej upplever att jag står och stampar irriterad
Och de ej får känslan av att jag är rastlös och frustrerad

Och att jag inte ser hinder där de ser en möjlighet
Och att jag ej känner stress över nån liten löjlighet

Och med dagens lämning som exempel har jag en bit kvar
Till att bli en sån avslappnad, mysig, chill och rolig far

Så min uppgift detta året blir att tagga ner ett snäpp
Så att barnen inte tänker om sin pappa: han är knäpp

Detta ser jag som en uppgift som är viktig för min del
Ni som känner mig får påminna mig när jag är trist och stel

Men i övrigt tror jag att jag nog är rätt omdömesgill
Ja nu kör jag, häng med alla och se på när jag blir chill!