När vi gick från ett barn till två
Kunde vi kallt konstatera
Att det gick rätt bra ändå
Men på att göra-listan hamnade mera
Vårt överläge i numerär
För evig tid var nu borta
Logistiken blev ett större besvär
Och nätterna blev onödigt korta
Vi tappade all energi
Ja trötta och glåmiga vi blev
All förväntad synergi
Av en lekkamrat uteblev
Istället blev det uppenbart
Att våra gossar konkurrerade
Och när den ene gråtit klart
Den andre gick in och alternerade
Nej, missförstå mig inte nu
Jag är på intet sätt besviken
Vi älskar dem, jag och min fru
Jag vill bara påpeka matematiken
Som vi efter hand fått förstå
Att ifråga om barn och belastning
Ett plus ett blir långt mer än två
Ja, avlande har rejäl avkastning
Och denna insikt jag tagit för sann
Att det jag lärt i skolmatematiken
Ej med lätthet appliceras kan
På småbarnsföräldralogiken
Att belastning per närvarande glin
Ej helt enkelt kan adderas
Effekten nog snarare i teorin
Är att barnens behov multipliceras
Döm om min förvåning då
När från dagis de fick med hem en frände
När de nu var tre, inte två
Något udda med logiken hände
Istället för den eviga konkurrensen
Var de glada och mer tid vi fick
Att sköta den dagliga ruljangsen
Och vid maten de åt med bestick!
Vad ska man dra för slutsats av de’
I detta jag måste grotta
Hur kan ett plus ett bli tre
När ett plus två blir ett komma åtta?
Ja, kanske för tidigt att slutsats dra
Logiken är klart diffus
Men om det är en konstant logik tänker jag
Att vi alltid ska ha öppet hus
/30 oktober 2017