Månad: september 2017

Fanfar och honnör!
Trumpet, änglakör!
Halleluja, lovpris!
New York och Paris!
Klang och jubel!
Dollar och rubel!
Åh, helgade dag!
Åh, lyckliga jag!!!

En vecka av vägran
Med detta i hägran
Har jag nu stått ut
Säg kan det va slut?
På flaskmatningsnätter
Med skrik och lavetter?
På kladd och på gnäll?
På ersättningsdräll?
På nattlig tortyr?
På dessa bestyr?

Livet är en gåva
Inatt jag fått sova
Utan ett knyst
Ja, livet är schysst
Åh, gott sei dank
Inatt sov Frank!

Nu väntar en tid av spänning
Att se om det tagit sin vändning
Om magsäck nu nått acceptans
Av totalstopp på nattleverans…

/29 januari 2017

Februarimorgonens skrik är gällt
När i vårt hus det ljuder
Bara att lämna sängen snällt
Morgonfrustrationen sjuder
In framför tvn med filt och napp
Pappa bredvid sömndrucken och slapp
Iggle piggle och Macka packa
Snart blir det mjölk och macka

Står där så grå vid barnkammardörr
Sömndrucken och besviken
Storebror som många morgnar förr
Vaknat av lillebrorsskriken
Tar med täcke och slår sig ner
Internets utbud på tv de ser
Pappas humör det sviktar
Sitter bittert och diktar

Detta att vakna tjugo över fem
Och skrika och distrahera
Och väcka alla i vårt lilla hem
Med det jag ej sympatisera
Men när jag sitter och rimmar på
Här under täcket med båda mina små
Och barnen sig mot mig trycka
Jag inser min stora lycka

/1 februari 2017

Har lämnat min son på femårspartaj
Han släppte motvilligt min hand
Förväntansfull och lite skraj
Utrustad med cape och huggtand

Han ville egentligen ha mig där
Men ”alla andra” föräldrar försvann
En dragkamp mellan frigörelse och att vara när
Där grupptryck och mod till sist vann

Jacka och skor och en vink till hejdå
Och från festen jag sakta gick
Men jag kan inte sluta tänka på
Hur han berörde mig med sin blick

Jag tyckte mig se att han inte ville va stor
Att han ville ha mig kvar
Motstridiga tankar i huvudet for
Och jag grät en skvätt till svar

Jag aktivt eftersöker ensamtid ju
Och fick ett par timmar åstad
Men det enda jag tänker är ”vad gör de nu?”
Och ”är min lille pojke glad?”

Och jag är faktiskt inte dummare än så
Att jag förstår att detta här
Är en ny fas han nu gett sig in på
Som sakta mot vuxenliv bär

Som sakta oss driver mot separation
Något som jag vet måste ske
Vi har börjat omförhandla vår relation
Det finns inget mer naturligt än det

När han kräver fullständig närvaro av mig
Jag tänker ”självständighet vore fröjd!”
När han nu visar tydligt ”Gå, det är ok!”
Varför blir jag då inte nöjd?

Jag vill att han ska bli en stark individ
Och bryta sig loss i processen
Och om det nu för första steget var tid
Varför är jag orolig och ledsen?

/11 februari 2017

Det finns stunder då jag hatar
Uppgiften som jag har
Med frustration de matar
Sin stackars trötte far

Det känns som att de letar
Och tar varenda chans
De sparkar, trilskas, petar
I jakt på obalans

Och när jag tappar sinning
Och går argt ur min roll
Då ger det ingen vinning
Nä då jag kammar noll

Då står jag där och hötter
Med röst i ansträngd ton
Sen får jag kalla fötter
Och ber dem om pardon

Och inte får jag lydnad
Och inte nån respekt
Men som en vacker prydnad
Mitt samvete är väckt

”Jag är en dålig pappa”
Den tanken slåss jag med
Men barnsinnen är rappa
De har gått vidare

De skriker, håller låda
Trots stämningen är sval
Och ingen av de båda
Lider av samvetskval

Så snurrar karusellen
Humör i jojo går
Och oftast framåt kvällen
Av groll ej mer finns spår

/19 februari 2017