Under många år har jag stundtals sorterat tankar och intryck genom att rimma. Ofta har det startat med ett intryck eller en fras som sedan bearbetats via fri association och tvingats in i versform med rim och rytm. För nåt år sedan började jag publicera dessa alster på Facebook för vänner och bekanta, för att i nån mån behålla en vuxenkontakt med omvärlden mitt i andra föräldraledighetens hämtande, lämnande, blöjbytande, lekande, städande, handlande och konfliktande.
Det visade sig att det fanns mer eller mindre nära vänner som uppskattade mina små alster och funderingar om min vardag, och frågan ”du sparar väl allt detta nånstans?” kom ett antal gånger.
Jag kunde aldrig riktigt svara på den då texterna tillkom sittandes på en lekplats med mobil i handen, lades upp direkt, möjligen redigerades lite efter publicering, och sen glömdes bort. Nu är tanken att jag istället ska kunna svara ”Ja, de finns sparade i min diktafån!”