Våran hushållssituation är helt unik
Ty vårt hus det följer ej given logik
Ja, jag vet det låter dumt
Men nånting är riktigt skumt
Låt mig exemplifiera vår mystik:
Hallens stengolv för god renhållning må båda
Lättdammsugen, praktisk lätt att överskåda
Men nån form av grusmagnet
Gör det till omöjlighet
Att den blir nåt annat än skräpig sandlåda
Våran trappa har blott tjugo steg att gå
Tro mig detta har jag noga räknat på
Därför jag verkligen undra
Hur de plötsligt kan va hundra
När en lyss till stegen ner från våra små
Trots att huset utav utrymmen är stint
Är det i min värld alls ingen labyrint
Men på uppmaningen sträng
”gå och lägg dig i din säng!”
Känns det ofta som att barnen letar blint
I vår källare tvättstugan är placerad
Här hängs tvätten när den är centrifugerad
Men trots systematiskt slit
Varje gång en kommer hit
Synes ordning och struktur helt utraderad
Mängden jobb i hemmet är ej konsekvent
Trots att båda gör vars minst 60 procent
Finns det alltid smått och stort
Som trots allt ej blivit gjort
Detta gör att läget mellan oss blir spänt
Och trots lån och amortering som vi har
Våra kostnader är mindre än de var
När vi hade lägenhet
Men en oegentlighet:
Inför löning har vi mindre pengar kvar
Och om jag ska formulera teori
Om vårt hushåll och upplevd asymmetri
Mellan insats och avkastning
Om en orimlig belastning
Får jag nog helt enkelt skylla våra gli
För att tid och pengar inte räcker till
För att livet ej är enkelt och står still
För att vi lever i röra
Men en sak vill jag klargöra
Leva utan dem jag aldrig nånsin vill!