Så sitter man här i sin man cave
Det kunde jag aldrig trott
Så sitter man här i sin man cave
Och tänker på litet och stort
Gitarr och rosé i duralex
Jag spelar en nyfunnen sång
Kreativt eller ålderskomplex?
Jag vet inte själv ens en gång
När jag tänker tillbaks på säsongen
Vars tid sakta rinner ut
Jag stannar upp i sången
Och startar ett rim resolut
Och vad är det då jag vill berätta
Från nyinvigd manstillflyktsort?
Är osäker men vet detta:
Den här sommarn gick ruskigt fort
Eller är det jag som blivit sävlig
Så att världen känns oväntat rapp?
Är åldrandets väg så jävlig
Att den gör en slö och slapp?
Eller samlas perspektiven
I ”Erfarenhetsackumulation”
Så att sammanlagd tid fördriven
Är nämnare i en ekvation
Där täljaren är styrkeaffekten
Av en genomlevd livssekvens
Och kvoten är mått på effekten
Det har på vår existens?
Om det stämmer skulle det innebära
Att en eländig tragedi
Skulle mindre i själen skära
Ju äldre och mer garvade vi bli
Med detta skulle jag kunna leva
För det känns ju ganska bra
Att ett sår, ett ärr eller en reva
Skadar mindre ju äldre du va
Men om även glädje och gamman
Är offer för denna ekvation
Är det rimligt att anta att ålder
Ger avtagande lyckofunktion
Och vem f-n vill då bli äldre
Om upplevelsen blir mindre värd?
Då hade man mycket hellre
Blivit yngre längs livets färd!
Så tänker jag i min man cave
Upptagen av nya teorin
Jag pausar och trycker på save
Måste fylla på mera vin…
16 augusti 2017