Maktlös och aningslös

Jag är relativt intelligent
Om en nu får ta sig ton
Men det är inte mycket bevänt
Med min kunskap om motorfordon

Jag är därmed totalt medioker
När saker och ting gått på tok
När jag hör konstigt ljud när jag åker
Känner jag mig allt annat än klok

Det blir till att meken ringa
För att utröna vad som står på
I samtalet brukar jag mig tvinga
Att ställa en fråga eller två

För att han ej ska vilseleda
Och hitta på bilen fler fel
Jo, för här är det ordning och reda
”Ja han förstår nog en hel del!”

Men klart att han genomskådar
Att jag inte fattar ett jota
Men mitt engagemang bebådar
Att han inte får salta min nota

Så säger jag när jag lämnar
”Du får slå mig en pling om du ser
Något som ser fel ut, och du ämnar
Att med bilen göra nåt mer!”

Och tro fan att han telefonerar
Och säger nåt jag ej förstår
Om nåt viktigt som inte fungerar
Och ett tvekande ”ja” han får

Sen kommer jag dit och hämtar
Och bilen är åter ok
Jag ser summan på notan och flämtar
Och kör hem och tackar för mig

Och kanske var allt som han gjorde
Nödvändigt för min säkerhet
Ja, kanske att jag faktiskt borde
Vara tacksam för hans noggrannhet

I tysthet jag därför mig nöjer
Med att pröjsa hans nota exakt
Sen hoppas jag att det dröjer
Innan vi åter ska ha kontakt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.