Månad: november 2017

Nu är den förbannade vintern här
Med mörker och kyla och skit
Varför gjorde förfäderna sig besvär
Med att ta sina ärenden hit?

Ty mörker och kyla och väta ej är
Något vi mår bra av att hantera
Möjligen att det oss nordbor lär
Att vår ångest kanalisera

Ty släppte vi fram vårat vinterhumör
Vi skulle varandra utplåna
Men tittar man på vad vi istället gör
Är vi om varandra rätt måna

Och trots vår brist på D-vitamin
Vi står pall, det är våran plikt
Trots mörkrets effekt som stämningssordin
Det kyler ner mången konflikt

Så kanske ska vi i vår nordliga krok
Som med kyla och mörker oss plåga
Tänka att man av kyla blir klok
Och av värme och sol, en odåga:

Nu är den välsignade vintern här
En tid för kontemplation
En tid då vi bygger upp vår karaktär
Och vilar vår extraversion

Sen ses vi till våren med laddad reserv
Bland rosor och hyacinter
Och umgås tills vi gått på varandras nerv
Och då, åter dags för vinter

Allvarliga herrar i mörka kostymer
Rullande små väskor, spår av herrparfymer
Jag möter på min väg emot hemmets lugna vrå

Alla dessa män på varsitt möte varit
Viktigt nog för att de alla hemifrån har farit
Ändå får jag känslan av att alla vi är små

kuggar i maskiner som rullar och tuggar
För att uppnå mål som allting annat överskuggar
Allt för att prognoserna och budgeterna nå

Medan vi där ilar, mellan flygen kilar
Nån redan på nästkommande budget filar
En med höga ambitioner vi såklart ska klå

Värdet av processen, slitandet och stressen
Är att vi bevakar våra ägares intressen
De som gör att lön och anställningstrygghet vi få

När sen lönen kommer vi den glatt spenderar
Räkningar betalar, sparar, konsumerar
Lyxar till det för att vi till stacken dragit strå

Pengar vi spenderar, in i karusellen
Så män i kostymer kan resa till ställen
För att diskutera hur de del av kakan få

Långt ifrån familjen, kuggar i maskiner
Som för sina ägares skull jagar små sekiner
Som sen gör att de få lön och sin dröm kan uppnå

Pengalotteriets tombola den snurra
Sällan den i sitt maskineri får någon fnurra
Får den det en sliten kugge skulden ofta få

Den får då utbytas, mot en ny obrukad
Kastas bort och lämnas, olycklig och stukad
In i spelet en ny kugge med kostymen på

Det ger lite svindel att på detta tänka
Hur vi likt små skator jaga allt som blänka
Nä, nu får jag släppa detta, hem till mina små!

Bollsinne, aplomb och brist på empati
Statusmarkörer i skolan jag gick i
Den andra en följd av den första såklart
Blir man vald först på gympan får man en bra start
I en tid då man växer och frodas
Den starkes makt förmodas

Empatins roll i det hela då?
Jo, tänker du efter kan du nog förstå
Att den som är starkast och vet det
Och dessutom är fri från samvete
Kan hackordningen förstärka
Och uppstickare motverka

Och var man som jag medioker på boll
Och smått osäker på vilken roll
Man skulle ta i gruppen
Utmanade man inte tuppen
Målet istället var gruppens mitt
Där man fick vara med och hade fritt
Från folk som ifrågasatte rollen
Och som utmanade en om bollen

Där kunde man helt få verka ifred
Man slapp vara rädd, man fick vara med
Man kunde utvecklas och bli trygg
Slapp hålla vakt bakom sin rygg

Och ordningen sattes i gruppen vid start
Den kände alla till rätt snart
Och slapp man toppen och botten
Då hade man dragit vinstlotten

För trots att ledarna satte respekt
Blev det tydligt, sen i retrospekt
För dem var skoltiden livets essens
Efter det fick de svårt att finna balans
Ja, de som så tidigt peaka
Numera ej är så unika

Ty om bollsinnet ej var extraordinärt
Och de ej på bollsport sig livnärt
Har aplomben nog också sinat ut
Och de fått ta en massa beslut
Som håller bättre i längden
De har blivit mer en i mängden

Och för dem som än saknar empati
Ett liv kan lätt ganska ensamt bli
Ja, den som ej bryr sig om andra
Riskerar att ensam få vandra

Och när de var upptagna med tyranni
Vi andra utvecklade vår empati
Och när de bevakade sin position
Vi andra la tid på reflektion
När de såg oss andra som minioner
Vi lärde oss bygga relationer

Så bollsinne, aplomb och brist på empati
Tycktes då vara en vinnarstrategi
Men sett över livets epoker
Föredrar jag att va medioker