Inskolning

Mitt uppe i inskolningstider
Som förälder en märklig tid
Han lär känna nya individer
Och jag ska stå passiv bredvid

Bland 15 snoriga glopar
Ska han nu hitta sin roll
Fröknarna kelar och ropar
Och glinen har ingen koll

Och alltid är det nån som gnölar
Och nån som ska bäras fram
Ett par som slaskar i pölar
Ja, det är ganska lite glam

Men i den mänskliga naturen
Finns tydligt behov av struktur
Ty alla inrättas i kulturen
Och av styrning blir ingen sur

Och femton kladdiga blöjor
Ska bytas i flygande fart
Och femton kladdiga tröjor
Ska torkas när alla ätit klart

Man genomgår gemensamt ritardando
När alla fått nog av mat
Och att sova på givet kommando
Verkar passa varenda krabat

Och för Frallan är det snudd på fantastiskt
Ja för honom är detta helt rätt
Min roll marginaliseras drastiskt
Och jag ler och gråter en skvätt

Jag ler åt att alla gör lika
Som en överlägsen snobb
Men inser strax efter tillika
Att jag gör likadant på jobb

Där kommer vi alla samtidigt
Och sysselsätter oss i grupp
Och tycker att det är rätt smidigt
Om vi alla till lunch sluter upp

Och byter man lego mot PC
Och blöja mot kaffemugg
Då kan jag ju faktiskt själv se
Att det knappt skiljer ett dugg

/30 September 2016

Hetta i Nobeltider

Litteraturvetarna rasa: ”Vad är detta för beslut?!”
Kulturvetarna fasa: ”Hur ska detta se ut?!
Här har vi tagit studielån
Och så går priset till ett sångarfån!”

Hardcorefansen jubilera
Och rätta till hatten och stassen
”Vilken skiva ska jag rekommendera,
när Akademien nu övergett parnassen?”

Reaktionerna säger att det är det största som hänt
Och debatten är igång med ros och ris
Större än fredspris till oprövad president
”Hur skulle det se ut om Ranelid fick Polarpris?”

Och bomber över sargade städer faller
Och högerpopulism och rasism vinner stöd
Vid barriärrevet finns bara kvar döda koraller
Och vattennivåer stiger, vi går mot vår död

Ja, krig och rasism och miljökatastrofer
Är tråkiga inslag i livet, än sen?
Men litteraturpris till nån som falsknynnar strofer
Där går förbanne mig gränsen!!!

/15 oktober 2016

En fundering i advent

Västvärldens människosyn är hård
För den som ej tillhör ”de våra”
”Varför ska DOM ha gratis vård
när våra finanser är så svåra?”
Flyktingvågen vandrar sin cyniska ban
Alla flyr Syrien och Afghanistan
Styr sin väg åt väster
Hoppas på att få bli gäster

Flyr ifrån skräck och förtryck och död
Hoppas få stanna i trygghet
Kommer till länder i överflöd
Möts av vår skepsis och skygghet
”Det börjar bli en orimlig mängd
Nu måste gränsen vår bli stängd!”
Det som började med empati
Förvandlas till ”dom” och ”vi”

Står där så grå vid gränskontroll
Där hårda bud vi driva
Tittar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot tåget som löften bär
Stoppas på vägen, vår resenär
Vädjar, fast ej lär det båta
Får sitta kvar och gråta

Nu närmar sig julen med buller och bång
Tända är juleljusen
Gran och klappar, julmat och sång
Gemenskap och värme i husen
På en förläggning, nära vårt hus
Tänder ett ensamt barn ett ljus
Saknar familjen, det är givet
Önskar att de är i livet

/4 December 2016

Oredigerad rimvers för test av simultanförmåga vid brödbak, barnlek, sekvensbråk, påklädning och städning

När man kommer av sig
Och avkomma får
Är uppgiften man gav sig
Givande men svår

Man får lära logistik
Och träna tålamod
På kärlek blir man rik
Sysselsättningen är god

Man får lära sig sekvenser:
Varje gång man missar nåt
Blir det digra konsekvenser
Även om ens fel var smått

Man får stressa genom dagar
Plocka upp och hålla koll
Och när telningar behagar
Får man börja om från noll

Man får gråa hår och pannveck
Och ens sömn blir reducerad
Om man lider utav smutsskräck
Blir man väldigt snabbt kurerad

Man får se sin telning växa
Träna kommunikation
Och en väldigt tydlig läxa:
Att hantera frustration

Man får träna på konflikter
Öva på diplomati
Man får mångdubblade plikter
Från vilka man ej blir fri

Man får lära sig att sällan
Kan man nå en stilla punkt
Där man kan allting om källan
Till att ingenting är lugnt

Man får se hur nån som först
Bara legat tyst och stilla
Växer från nåt som man älskar
Till nån som man också gilla

Med uppoffringar och slit
Det kan kännas ganska tufft
Ändock denna lilla skit
Blir angelägnare än luft

Utan den kan man ej andas
Man kan inte vara hel
Ja, ens barn med tid förvandlats
Till ens viktigaste del

Medan en person, helt ny
Växer fram och blir fantastisk
Står man själv som en staty
Inte längre särskilt plastisk

Och när hen sprinta förbi
Trots att man gör allt man kan
På ett konstigt sätt det bli
Ändå båda två som vann

Kvar man står besegrad,
Stolt och imponerad

/10 December 2016

Sommarhot

Årets första fästing
har nu satt livet till
Den klättrat upp på Hildings arm
och satt där tyst och still

Där fick den ingen kärlek
och ingen sympati
Dess öde blev en hård pincett
och vild pyromani

Där hör ni hur det går
när ni muckar med oss
Jag klämmer er med tången
och gör er till tomtebloss

/13 juli 2017