Bollsinne, aplomb och brist på empati

Bollsinne, aplomb och brist på empati
Statusmarkörer i skolan jag gick i
Den andra en följd av den första såklart
Blir man vald först på gympan får man en bra start
I en tid då man växer och frodas
Den starkes makt förmodas

Empatins roll i det hela då?
Jo, tänker du efter kan du nog förstå
Att den som är starkast och vet det
Och dessutom är fri från samvete
Kan hackordningen förstärka
Och uppstickare motverka

Och var man som jag medioker på boll
Och smått osäker på vilken roll
Man skulle ta i gruppen
Utmanade man inte tuppen
Målet istället var gruppens mitt
Där man fick vara med och hade fritt
Från folk som ifrågasatte rollen
Och som utmanade en om bollen

Där kunde man helt få verka ifred
Man slapp vara rädd, man fick vara med
Man kunde utvecklas och bli trygg
Slapp hålla vakt bakom sin rygg

Och ordningen sattes i gruppen vid start
Den kände alla till rätt snart
Och slapp man toppen och botten
Då hade man dragit vinstlotten

För trots att ledarna satte respekt
Blev det tydligt, sen i retrospekt
För dem var skoltiden livets essens
Efter det fick de svårt att finna balans
Ja, de som så tidigt peaka
Numera ej är så unika

Ty om bollsinnet ej var extraordinärt
Och de ej på bollsport sig livnärt
Har aplomben nog också sinat ut
Och de fått ta en massa beslut
Som håller bättre i längden
De har blivit mer en i mängden

Och för dem som än saknar empati
Ett liv kan lätt ganska ensamt bli
Ja, den som ej bryr sig om andra
Riskerar att ensam få vandra

Och när de var upptagna med tyranni
Vi andra utvecklade vår empati
Och när de bevakade sin position
Vi andra la tid på reflektion
När de såg oss andra som minioner
Vi lärde oss bygga relationer

Så bollsinne, aplomb och brist på empati
Tycktes då vara en vinnarstrategi
Men sett över livets epoker
Föredrar jag att va medioker

Trots till trots…

Trots jag går upp tidigare än jag nånsin gjort
Hinner jag att göra mycket mindre än jag bort

Trots mitt jobb med timingen av min morgonprocess
Nästan varje dag jag grinig blir av morgonstress

Trots jag plockar upp och städar lite varje dag
Liknar hemmet mer än nånsin förr ett bombnedslag

Trots jag sköter magen noggrant som vi alla bör
Händer det att badrum, golv och säng fylls av odör

Trots löpande arbete med klädestvätt och disk
Finns för kladd och fläckighet en påtagligt höjd risk

Trots att arbetsveckan nu på fredan når sitt slut
Finns viss risk att jag ej under helgen vilar ut

Trots att jag har fyrtio år av livserfarenhet
Händer det att utmaningars lösning jag ej vet

Detta kaos i livet för fem år sen smög sig på
Och har sen för varje år tilltagit i nivå

Jag är glad om jag nu överlever dessa år
Så att jag sen revidera mina minnen får

Då ska minnen kretsa kring en utvecklingslogik
Då ska jag omdana stadiet ”trots” till ”dynamik”

Och när jag sen hör nån sig beklaga smått förvriden
Ska jag le och svara: ”ta vara på småbarnstiden”

Nedvarvat

När pojkarna ska sova
Men ej kommer till ro
Just då kan jag dig lova
Påhittigheten gro

Först vill de höra saga
Men benen kämpar mot
De sparka, krypa, klaga
Trots vädjanden och hot

Sen vill de ha en macka
För hungern slagit till
Och efter att de smacka
De något annat vill

Då vill nån gå på toa
För det har runnit till
Den andre sig då roa
Med att ej ligga still

När ettan är tillbaka
och gjort sin ”toa-lov”
Den andre då bejaka
Sina naturbehov

Sen kommer de till rummet
Fortfarande ej still
Jag svär över min dumhet
Min nedrans imbecill

De har ju mig duperat
Det här är inte rätt!
Trots timmen vi spenderat
Vi är på ruta ett

Nu åter dags för saga
Nu börjar jag bli sur
Men fortsätter behaga
Med samma procedur

Sen plötsligt allting vänder
Och en lägger sig pall
Och när då inget händer
Den andre prata skall

Då ber jag honom viska
Och lydnad oftast får
Och strax efter jag fiska
Med handen i hans hår

Och här en stund av lycka
Infinner sig ibland
Ty min hand han då trycka
Uti sin lilla hand

Han ej längre då fumla
Och helt utan protest
På väg i sömn han mumla
”Pappa, du är bäst”

För de många…

En regnig söndag precis efter löning
Går folk till IKEA som helgens kröning
Där går de och tittar på allsköns inredning
Och följer i golvet en tydlig vägledning
De kryssar snällt runt i en utlagd spiral
Så de inte missar minsta pinal

De äter köttbullar och handlar servett
Och njuter av förmånlig prisetikett
En pilgrimsfärd för att tanken förströ
De vandrar helt sävligt i välordnad kö
Och ingen söker efter saker på rea
Nej, snåla behöver man ej på IKEA

Allt är så billigt längs vägen de gå
Att vagnen de tog under turen fylls på
I sällskap finns alltid en som vill ha mer
Och en som ser saldot på kontot gå ner
Längs vägen hörs både gemen och VERSALER
Ty vägen blir lång och fylld av pinaler
När turen till slut tagit folket till kassan
Hörs lågmält och uttröttat mummel från massan

På väg ut en korv eller glass som bukfylla
Och sen bär det hem att montera sin hylla
In alles en tröttsam och dyr liten tur
Men ändå djupt rotad i Sveriges kultur