Vätskepaus

Frun går hemma och städar
Inför svärföräldrabesök,
Yngste sonen nerbäddad under plädar
Och äldste är på fölsedagsstök

Vår parvel han börjar bli stor
Vill ej längre ha pappa där
Jag har kalasnärhetsjour
Ska hålla mig borta, men när

Och när man då plötsligt en lördag
Får tid, vad gör man med det?
Jag tänkte ha med joggingkläder
Men dem hann jag ej få med

Jag kunde nåt nyttigt inhandla
Städskåp eller torktumlare
Men cykeln är svår att förvandla
För att sånt kunna lasta med

Jag kunde ju cyklat tillbaka
Och hjälpt till att städa och så
Till hjälp åt min slitande maka
Men det vore knappt lönt ändå

Så jag satte mig ner att fundera:
Vad ska jag ta tag i först?
Just som jag börjat planera
Jag drabbades av kraftig törst

Sånt måste man ändå respektera
Innan man kan formera sin plan
Jag hörde mig själv formulera
”Vad har ni för öl på kran?”

Så nu sitter jag här i en stol
Och rimmar en meningslös vers
Och njuter av lördag och sol
Med en vårig, välsmakande bärs…

/6 maj 2017

Överlevnadsstrategi

Bilder som får mig att le om jag blundar:
Hussar och mattar som liknar sina hundar
Fullvuxna män på alltför små cyklar
Folk som har snöre runt halsen med nycklar
Barbröstade män som har lyft skrot
Folk som upptäcker att de fått p-bot
Mjukisbyxor till högklackade skor
Ansiktet på föräldrar till barn som glor

Tvångsmässigt rattgrepp när nån övningskör
Blickar som vandrar bland barn i kör:
När körledaren står och dirigerar
Och allt annat barnen distraherar

Folk som möter nån som de känner sådär
Där osäkerheten skapar besvär
Och den ordlösa kommunikationen fallerar
Så den ene i oförändrad takt promenerar
När den andre stannar in enträget
Och utbrister ”Hej, hur är läget?”

Män som förklarar nåt de inte kan
För nån som kan det, men som inte är man
Där finns inte mycket att vinna
Sånt görs rätt sällan av en kvinna

När nån möter en okänd blick i en hiss
För att sen vika ner med förläget fniss
Och sen mumlar ”Hej” och inte får svar
Och angsten sprids och stannar kvar

Såna bilder kan ändra allt på en gång
När pannan veckats och jag blivit vrång
När strumpor som satts på plötsligt kastas bort
Och min morgonstubin blivit onödigt kort
En bild kan då ge mig nödvändig distans
Och hjälpa mig att återfå önskad balans

Så tyck vad du vill om min ironi
Men kom ihåg, det är överlevnadsstrategi

/23 maj 2017

Tankar från busskuren

När bussen är två minuter tidig
Men ändå inte stannar opp
När en vagnstyrande småbarnsförälder
Kommer springande i full galopp

Det är då man börjar begrunda
Och förstå all världens misär
Varför kanoner och bomber dundra
Och vi förstör våran atmosfär

Varför ensamma människor i bilar
Kör korta sträckor var dag
Och koldioxiden ilar
För vår lättja och vårt välbehag

När man står där kvar på en gata
Och ser bussen köra bort
Man förstår varför vi hata
Och döma varandra hårt

Varför länder utvidgar gränser
Och hotar med väpnad konflikt
Varför terror och våldsinfluenser
Har i världen en tyngande vikt

Det är där när min tinning pulserar
Och jag väser bak sluten tandrad
Och om bussolyckor fantiserar
Och är allt annat än glad

Det är då jag förstår konflikten
Som ligger djupt i min själ
Det som skiljer sanningen och dikten
Och som hindrar mig att göra väl

Det är däri man först måste söka
För att finna människogåtans svar
För att vi ska kunna försöka
Vara vänliga mot alla och envar

Om man där söker skolen man finna
Och ge människans godhet en skjuss
-Sådärja, då fick jag tiden att rinna,
Och här kommer nästa buss

/28 maj 2017

Liten tuva…

Förblindad av morgonstressen
Jag la ris för egen rygg
Störde morgonprocessen
Och framstod som gnällig och stygg

Att möta en fyraårings ego
Med argumentation och gorm
Är som att bygga vindskydd med lego
Mitt i en vinande storm

Och när stressen fick övertaget
Jag övergick gradvis till gnäll
Förlorat var då slaget
Det var kanske ingen skräll?

Det blev gråt och tandagnissel
I disharmonisk klang
Mitt vassa verbala gissel
Kom åter som bumerang

För där nånstans längs vägen
Han stängde av min frekvens
Jag gnällde på enträgen
I outtröttlig sekvens

Väl framme vid Bastionen
Där han spenderar sin da’
Han ej mindes konfrontationen
Och var ganska nöjd och gla’

Och jag som precis slutat gnälla
Och cyklat förtruten och vred
Var den som ej kunde omställa
Och acceptera vår slutna fred

Nu sitter jag här och funderar
Och skriver verser en masse
Motvilligt jag konstaterar:
Liten tuva har stjälpt stort lass

/4 juli 2017