Tankar från busskuren

När bussen är två minuter tidig
Men ändå inte stannar opp
När en vagnstyrande småbarnsförälder
Kommer springande i full galopp

Det är då man börjar begrunda
Och förstå all världens misär
Varför kanoner och bomber dundra
Och vi förstör våran atmosfär

Varför ensamma människor i bilar
Kör korta sträckor var dag
Och koldioxiden ilar
För vår lättja och vårt välbehag

När man står där kvar på en gata
Och ser bussen köra bort
Man förstår varför vi hata
Och döma varandra hårt

Varför länder utvidgar gränser
Och hotar med väpnad konflikt
Varför terror och våldsinfluenser
Har i världen en tyngande vikt

Det är där när min tinning pulserar
Och jag väser bak sluten tandrad
Och om bussolyckor fantiserar
Och är allt annat än glad

Det är då jag förstår konflikten
Som ligger djupt i min själ
Det som skiljer sanningen och dikten
Och som hindrar mig att göra väl

Det är däri man först måste söka
För att finna människogåtans svar
För att vi ska kunna försöka
Vara vänliga mot alla och envar

Om man där söker skolen man finna
Och ge människans godhet en skjuss
-Sådärja, då fick jag tiden att rinna,
Och här kommer nästa buss

/28 maj 2017

Liten tuva…

Förblindad av morgonstressen
Jag la ris för egen rygg
Störde morgonprocessen
Och framstod som gnällig och stygg

Att möta en fyraårings ego
Med argumentation och gorm
Är som att bygga vindskydd med lego
Mitt i en vinande storm

Och när stressen fick övertaget
Jag övergick gradvis till gnäll
Förlorat var då slaget
Det var kanske ingen skräll?

Det blev gråt och tandagnissel
I disharmonisk klang
Mitt vassa verbala gissel
Kom åter som bumerang

För där nånstans längs vägen
Han stängde av min frekvens
Jag gnällde på enträgen
I outtröttlig sekvens

Väl framme vid Bastionen
Där han spenderar sin da’
Han ej mindes konfrontationen
Och var ganska nöjd och gla’

Och jag som precis slutat gnälla
Och cyklat förtruten och vred
Var den som ej kunde omställa
Och acceptera vår slutna fred

Nu sitter jag här och funderar
Och skriver verser en masse
Motvilligt jag konstaterar:
Liten tuva har stjälpt stort lass

/4 juli 2017

Minnesanteckning från fisketur

Femton minuters fiske vi fick
Innan tålamodet tröt
Då reste han sig, la spöet och gick
Hans krok hann knappt bli blöt
Kvar satt jag full av engagemang
Efter honom jag strax därefter sprang
Frustrerad över slöseriet
Av bete från Fiskrökeriet

Hem vi kom, han var riktigt sur
Varför kan jag ej förstå
Han tjatat sig till denna fisketur
Varför gav han så snabbt upp då?
Mamma och han tränar trolleritrick
Lillebror tittar på Fläck och Prick
Jag står och tillagar fisken
Som vi fångat i ICA-frysdisken…

/18 juli 2017

Nattliga funderingar om livet

Så sitter man här i sin man cave
Det kunde jag aldrig trott
Så sitter man här i sin man cave
Och tänker på litet och stort

Gitarr och rosé i duralex
Jag spelar en nyfunnen sång
Kreativt eller ålderskomplex?
Jag vet inte själv ens en gång

När jag tänker tillbaks på säsongen
Vars tid sakta rinner ut
Jag stannar upp i sången
Och startar ett rim resolut

Och vad är det då jag vill berätta
Från nyinvigd manstillflyktsort?
Är osäker men vet detta:
Den här sommarn gick ruskigt fort

Eller är det jag som blivit sävlig
Så att världen känns oväntat rapp?
Är åldrandets väg så jävlig
Att den gör en slö och slapp?
Eller samlas perspektiven
I ”Erfarenhetsackumulation”
Så att sammanlagd tid fördriven
Är nämnare i en ekvation
Där täljaren är styrkeaffekten
Av en genomlevd livssekvens
Och kvoten är mått på effekten
Det har på vår existens?

Om det stämmer skulle det innebära
Att en eländig tragedi
Skulle mindre i själen skära
Ju äldre och mer garvade vi bli
Med detta skulle jag kunna leva
För det känns ju ganska bra
Att ett sår, ett ärr eller en reva
Skadar mindre ju äldre du va
Men om även glädje och gamman
Är offer för denna ekvation
Är det rimligt att anta att ålder
Ger avtagande lyckofunktion

Och vem f-n vill då bli äldre
Om upplevelsen blir mindre värd?
Då hade man mycket hellre
Blivit yngre längs livets färd!

Så tänker jag i min man cave
Upptagen av nya teorin
Jag pausar och trycker på save
Måste fylla på mera vin…

16 augusti 2017

En vafallsmelodi

Sommarn är släckt, hösten har väckt
Regnet och kylan och vinden
Mörker vid sju har vi fått nu
Och smällande ljud ifrån grinden
Barnen de rör sig var femte sekund
Vägrar försöka att få sig en blund
Ack här bredvid sängen allena
Jag skäll och smälek får
Och för årstiden vill jag nog mena
Att trotsen kom tidigt i år…

Jag har tappat humöret av barns eskapader
Och tjurig jag sitter i falnande dager
Ty för årstiden vill jag nog mena
Att trotsen kom tidigt i år

Min yngste son bakom ridån
Sprattla och mucka och reta
Pajas ack ja, schajas ack ja
Gott kan det vara att veta
Skänk mig nu bara ett rimord på bajs
När jag redan har använt najs och majs
Ack här bredvid sängen allena
Jag skäll och smälek får
Och för årstiden vill jag nog mena
Att trotsen kom tidigt i år…

Jag har ingenting kvar av kvällen att vinna
Och snart i vår soffa jag berättar för min kvinna
Att för årstiden vill jag nog mena
Att trotsen kom tidigt i år…

/4 september 2017