Back to reality…

Åtta veckors ledighet
Lider mot sin ända
På familjens ”gemensamhet”
Vi tröttnat lite måhända

Mamma lämnar hemmet först
Och vår äldste telning
Nu ska få släcka kompistörst
På ”storbarnsavdelning”

I en veckas tid vi har
Pratat om transitionen
Om vilka som flyttat och vilka som är kvar
Bland vännerna på Bastionen

Oftast har han verkat pepp
Nån gång har han tvekat
Nån gång har han blivit knäpp
Gråtit och förnekat

Morgonen i hets förflöt
Med två trötta kisar
Kläder, tänder, toa, gröt
Skratta åt låtsasfisar

Ut till bilen sent omsider
Bilbarnstolar väck
Gossar leker, pappa lider
Ångest, stress och skräck!

Sen till förskolan bilen kör
Där mitt i trafik
Peppar sonen som sig bör
Mutar med glass på fik

Bakom mig, hårt grepp om min hand
Möts av barn och fröken
Kramas, kivas lite grand
Börjar släppa löken

Börjar visa självsäkerhet
Får en kompiskram, så najs!
Glömmer mig och sin nervositet
När han får frågan ”Ska vi leka bajs?”

Kvar står jag blödig och stolt och gråter
Glad över att allt gått lätt
På vägen ut han vänder åter
Viskar: ”Pappa, du luktar lite svett”

/29 augusti 2016

Nattlig tjänstgöring

Det började redan typ 01.33
Han ropade så starkt att man vaknade av det
Han stod upp och hojtade ”MAMMA!”
Fick nappen och somnade meddetsamma

De kommande timmarna det hände en masse
Han skrek och jag reste mig sliten och krass
Men var gång jag nådde fram till hans alkov
Låg han där lugnt och retligt och sov

Slutligen nån gång strax innan fyra
Kändes dessa utflykter alltför obskyra
För att övriga i familjen ej störa
Gick vi två ner för att frukost göra

Han var på strålande morgonhumör
Själv var jag trött och grinig och mör
Men kaffe och Fralla för den som blivit väckt
Får efter hand önskvärd effekt

Vi började skoja i frukoststöket
ca 05 fanns bara glädje i köket
Men då när jag äntligen blivit alert
Somnade den lille rackarn helt tvärt

Kvar satt jag med min kaffekopp
Koffeinet spritt sig ut i min kropp
Mätt och belåten i magen
Dåligt rustad för dagen

Vad kan vi då lära av denna episod?:
Att sömnprognos med småbarn inte är god?
Att natthumöret är aningen skört?
Att kaffe ska drickas först när det är kört?

Att småbarn är inga att lita på?
Att dåliga nätter gör tinningar grå?
Att även när man går som i dimma
Kan man döda tid med att rimma?

/12 September 2016

Rätt på stryktipset?

Såhär vid trettionio en insikt jag har fått:
Att stryka sina skjortor är varje människas lott
Trettionio ovetande långa år i streck
Har jag gått omkring med skjortan fylld av veck

Nästan fyrtio år där andra sett på mig som ynklig
”Titta stackarn där som går omkring och är helt skrynklig”

Trettionio år av envetna försök
Att övertala att det vore bättre om jag strök

Men nu, mina vänner slut det är med det!
Nystruken i tyget, vänta får ni se!
Jag mig nu förväntar dörrar på vid glänt
Möjligheter öppnas för den som bågen spänt

Nya ansvar väntar, styrelseuppdrag
Bara för att jag har släta kragar och slag
Jag kan nu se tydligt att min framtid är ljus
När jag lärt mig stryka skjorta, byxor, blus

Kvar för mig att lära hur man gör det rätt
För hur jag nu än stryker blir det aldrig slätt
Om inlärningskurvan inte tar ett skutt
Nu när jag ju tränar blir jag ganska putt
Längre än två veckor får det inte dröja
Blir de inte släta, då ser ni mig i tröja

Varför denna insikt kommit har just nu
Kan man inte veta, bara gissa ju
Kanske gör jag detta för att få balans
När nu rynkor dyker upp någon annanstans?

/19 September 2016

Inskolning

Mitt uppe i inskolningstider
Som förälder en märklig tid
Han lär känna nya individer
Och jag ska stå passiv bredvid

Bland 15 snoriga glopar
Ska han nu hitta sin roll
Fröknarna kelar och ropar
Och glinen har ingen koll

Och alltid är det nån som gnölar
Och nån som ska bäras fram
Ett par som slaskar i pölar
Ja, det är ganska lite glam

Men i den mänskliga naturen
Finns tydligt behov av struktur
Ty alla inrättas i kulturen
Och av styrning blir ingen sur

Och femton kladdiga blöjor
Ska bytas i flygande fart
Och femton kladdiga tröjor
Ska torkas när alla ätit klart

Man genomgår gemensamt ritardando
När alla fått nog av mat
Och att sova på givet kommando
Verkar passa varenda krabat

Och för Frallan är det snudd på fantastiskt
Ja för honom är detta helt rätt
Min roll marginaliseras drastiskt
Och jag ler och gråter en skvätt

Jag ler åt att alla gör lika
Som en överlägsen snobb
Men inser strax efter tillika
Att jag gör likadant på jobb

Där kommer vi alla samtidigt
Och sysselsätter oss i grupp
Och tycker att det är rätt smidigt
Om vi alla till lunch sluter upp

Och byter man lego mot PC
Och blöja mot kaffemugg
Då kan jag ju faktiskt själv se
Att det knappt skiljer ett dugg

/30 September 2016

Hetta i Nobeltider

Litteraturvetarna rasa: ”Vad är detta för beslut?!”
Kulturvetarna fasa: ”Hur ska detta se ut?!
Här har vi tagit studielån
Och så går priset till ett sångarfån!”

Hardcorefansen jubilera
Och rätta till hatten och stassen
”Vilken skiva ska jag rekommendera,
när Akademien nu övergett parnassen?”

Reaktionerna säger att det är det största som hänt
Och debatten är igång med ros och ris
Större än fredspris till oprövad president
”Hur skulle det se ut om Ranelid fick Polarpris?”

Och bomber över sargade städer faller
Och högerpopulism och rasism vinner stöd
Vid barriärrevet finns bara kvar döda koraller
Och vattennivåer stiger, vi går mot vår död

Ja, krig och rasism och miljökatastrofer
Är tråkiga inslag i livet, än sen?
Men litteraturpris till nån som falsknynnar strofer
Där går förbanne mig gränsen!!!

/15 oktober 2016