Ett oväntat nyår

Nyårsfirandehetsen var svår
När året kom till ända
”Var ska vi fira nyår i år?”
Var en fråga som tog mången vända
För vår del blev det tidigt klart
Innan julen kom i sin vanliga fart:
I vår egen närregion
Med andra i vår situation

Men 2016 ville inte som vi
Och ut bröt virusinfektioner
Vi undrade ”Hur ska nu detta bli?”
Vi fick svika gamla traditioner
Vi snuvade blev på att träffa folk
Och bilen gick sönder, vilket bägarsmolk
Vi fick hemma i huset vara
Denna snörvliga, ynkliga skara

Promenad med vagn till ”po Limhamn” vi gick
Sakta men säkert vi ställde om
Handla mat och dricka för kvällen vi fick
Kände att alla andra blev ”dom”
Från en förnimmelse av oönskad vabb
Var vägen till bättre tankar snabb
Känslan av fest sig spred
Och ingen av oss led

Tydlig känsla av nyårskalas
Alla var klädda fina
Surdegspizza och champagneglas
Vissa ”läska” och andra ”vina”
Oh vilket party familjen fick
Timmarna sprang snarare fram än gick
Hoppas vi virus får
När det åter blir dags för nyår!

/1 januari 2017

Bristande bilintresse

I ett välment kvällsförsök,
för att skapa garanti
Jag i motorhuven dök
för att ladda batteri

För imorgon är av vikt
Att vår bil oss ej bedrar
Den till varje pris sin plikt
Måste göra när vi far

För att ej svika mitt jag
Vår kupé jag ville låsa
Men min kunskap äro svag
Om personbilskuriosa

Jag kan inget om mojäng
Men jag tror fast på devisen
Att jag själv är bäste dräng
Så ni kan ana surprisen

När jag låst till vår kupé
Och omöjliggjort för tjuven
Kopplat på min laddare
Och stolt smällde igen huven

Då en insikt sig infann
Som en kall kår längs ryggraden
Jag mig i dilemma fann
Nåt så till den milda graden:

För att öppna huven jag
till kupén tarvar tillträde
Men i stil med Murphys lag
Jag mitt korkade avskräde
Kopplat batteriet ur
Och med låsknapp ej kan styra
Min säkerhetsprocedur
Morgondagen äventyra:

För en stund jag tänkte si
Att min låsneuroticism
Parad med idioti
Sätter mig i egoschism

Långsamt började jag förstå
Att imorgon blir på cykel
Men då plötsligt kom jag på:
Dörren kan öppnas med nyckel!!!

/18 januari 2017

En ny era

Fanfar och honnör!
Trumpet, änglakör!
Halleluja, lovpris!
New York och Paris!
Klang och jubel!
Dollar och rubel!
Åh, helgade dag!
Åh, lyckliga jag!!!

En vecka av vägran
Med detta i hägran
Har jag nu stått ut
Säg kan det va slut?
På flaskmatningsnätter
Med skrik och lavetter?
På kladd och på gnäll?
På ersättningsdräll?
På nattlig tortyr?
På dessa bestyr?

Livet är en gåva
Inatt jag fått sova
Utan ett knyst
Ja, livet är schysst
Åh, gott sei dank
Inatt sov Frank!

Nu väntar en tid av spänning
Att se om det tagit sin vändning
Om magsäck nu nått acceptans
Av totalstopp på nattleverans…

/29 januari 2017

Arla morgonreflektion

Februarimorgonens skrik är gällt
När i vårt hus det ljuder
Bara att lämna sängen snällt
Morgonfrustrationen sjuder
In framför tvn med filt och napp
Pappa bredvid sömndrucken och slapp
Iggle piggle och Macka packa
Snart blir det mjölk och macka

Står där så grå vid barnkammardörr
Sömndrucken och besviken
Storebror som många morgnar förr
Vaknat av lillebrorsskriken
Tar med täcke och slår sig ner
Internets utbud på tv de ser
Pappas humör det sviktar
Sitter bittert och diktar

Detta att vakna tjugo över fem
Och skrika och distrahera
Och väcka alla i vårt lilla hem
Med det jag ej sympatisera
Men när jag sitter och rimmar på
Här under täcket med båda mina små
Och barnen sig mot mig trycka
Jag inser min stora lycka

/1 februari 2017

Nödvändig separation

Har lämnat min son på femårspartaj
Han släppte motvilligt min hand
Förväntansfull och lite skraj
Utrustad med cape och huggtand

Han ville egentligen ha mig där
Men ”alla andra” föräldrar försvann
En dragkamp mellan frigörelse och att vara när
Där grupptryck och mod till sist vann

Jacka och skor och en vink till hejdå
Och från festen jag sakta gick
Men jag kan inte sluta tänka på
Hur han berörde mig med sin blick

Jag tyckte mig se att han inte ville va stor
Att han ville ha mig kvar
Motstridiga tankar i huvudet for
Och jag grät en skvätt till svar

Jag aktivt eftersöker ensamtid ju
Och fick ett par timmar åstad
Men det enda jag tänker är ”vad gör de nu?”
Och ”är min lille pojke glad?”

Och jag är faktiskt inte dummare än så
Att jag förstår att detta här
Är en ny fas han nu gett sig in på
Som sakta mot vuxenliv bär

Som sakta oss driver mot separation
Något som jag vet måste ske
Vi har börjat omförhandla vår relation
Det finns inget mer naturligt än det

När han kräver fullständig närvaro av mig
Jag tänker ”självständighet vore fröjd!”
När han nu visar tydligt ”Gå, det är ok!”
Varför blir jag då inte nöjd?

Jag vill att han ska bli en stark individ
Och bryta sig loss i processen
Och om det nu för första steget var tid
Varför är jag orolig och ledsen?

/11 februari 2017