Måla dina minnen…

Måla dina minnen i djup akvarell
Med pensel så bred och så mjuk
Låt konturer bli vaga, och ingen färg gräll
Låt harmoni fylla din duk

Det kan vara ett dopp en soldränkt kväll
Då du närmsta familjen samlat
Låt då blekna allt bärande, bråk och gnäll
Låt då blekna att lillebror ramlat

Låt då blekna att sömnbrist intagit ditt sinn
Låt då blekna att strand var nedskräpad
Låt då blekna att solbrännan sved i ditt skinn
Och att du motvilligt blev ditsläpad

Låt då blekna din fuktiga handduks lukt
Låt då blekna att det var kallt
Låt då blekna flugor på halvrutten frukt
Låt blekna att allt smaka salt

Och lyft fram de detaljer som kändes bäst
Lyft fram svalkan som spreds din kropp
Lyft fram solen som sakta gled ner i väst
Och hur du inte ångrar ditt dopp

Lyft fram färger som skänker dig välbehag
Som kan återuppväcka badsuget
Men var noga med dina penseldrag
Så ditt minnesverk ej känns förljuget…

På fisketur…

Morgonen är tidig
Regnet droppar ner
Uppgift ömsesidig
Framför oss vi ser

Väskan vi fått packa
Regnkläderna på
Ätit upp vår macka
Redo nu att gå

Fyllda av förväntan
Inför denna dag
Vad ska bli kontentan?
Undrar även jag

Sätter oss i bilen
Åker ner mot ön
Friluftsklädesstilen
Känns avslappnad, skön

Kommer ner till båten
Vi ska åka i
Gossen är belåten
Vilken utopi!

Och ombord vi möter
Allvarliga män
Som sig själva sköter
Tysta och på spänn

Var och en markerat
Sitt revir ombord
Fiskespö monterat
Här slösas ej ord

Kastar loss från brygga
Ut på öppet hav
Männen står där skygga
Regnet stannar av

Båten puttrar länge
Ekolodet på
För att fiskarfänge
Vi ska alla få

Plötsligt motorn stannar
Tutan ljudet gällt
Trettio lystna mannar
Sina spön har fällt

Och släppt ut sin lina
Med torsksked och tafs
Väntan är en pina
Dock helt fri från tjafs

Ögonbrynen höjas
Uppåt går blodtryck
Spöna börjar böjas
Under torskars tryck!!!

Snart vi alla veva
Torskar stora, små
Det är gott att leva
När det nappar så

Lådor ställes prydligt
Under varje spö
Syftet är rätt tydligt
Där ska torsken dö

Stämningen är höjd nu
Herren give tack!
Var och en är nöjd nu
Plötsligt hörs det snack

Alla tysta herrar
Blygseln sin glömt bort
Släppta alla spärrar
Alla fann komfort

In i paradiset
Gossebarnet nått
Ser ner på beviset
Så många vi fått!

Inåt seglar båten
Turen vart succé!
Man bredvid belåten
Står och skär filé

Glömt ta med kontanter
På vår skeppsdebut
”Jävla kverulanter
Åk då och ta ut!”

Snabbt till bankomaten
Pengar tages ut
Kassaapparaten
Får sen sitt till slut

Hem och förevisa
Fångst för mor och bror
Fiskelyckan prisa
Stoltheten är stor

Sedan dags att glänsa
Med min kompetens
När jag fisken rensa
Inför audiens

Nio torskar stora
Då erfara få
Hur de allt förlora
Blir filéer små

Av den största bjässen
Stora jakttrofén
Blir en lite ledsen
När en ser filén

Över fiskkadaver
Filékniven far
Insikten den skaver:
”Endast bråkdel kvar”

De ska portioneras
Vettigt över tid
Så gossen duperas
Uppleva därvid

Att vi ej kan åka
Ut för snart igen
”Sluta nu att bråka,
Vi har torsk kvar än!”

Men dock traditionen
Att fiska från land
Tappat attraktionen
Falnat litegrann

Vem vill stå där bara
Väntandes på lur
När en fått erfara
”Riktig” fisketur…

Fader vår som är i köksdelen…

Fader vår som är i köksdelen
Frukostvarden ska fram
Det tillkomme din like!
Ske vår vilja, såsom vid kvällningen
så ock på morgon!
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
trots att ej vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och avled oss icke från frestelse
även sån som är av ondo.
Ty sockret är fritt och tvn och rätten till nedrighet!
/barnen

En bekant röst…

På familjesemester vi kajkar omkring
Gör allt möjligt och ingenting
Ett mysigt litet projekt
Campar och hälsar på släkt

Varje kväll vi slår oss till ro
På nytt ställe där vi kan bo
Nya härliga lägen
Som vi letar fram längs med vägen

Krabbfiske, hyrbåt, sova i tält
Mysigare än jag mig föreställt
Efter hand en börjar bli van
Vid sommarns familjekaravan

Barnen anpassar sig som barn gör
Sover klart mindre än de bör
Och när dygnsrytmen är kass
Mutas med godis och glass

Härliga bad från morgon till kväll
Mycket glädje och lite gnäll
Men mellan varven förstås
Barnen matvägrar och slåss

Mitt i det jag stannar till ett tag
Känner en känsla av obehag
Lyssnar på tjat så genant
Känner det låter bekant

Tänker ”men barnen sköter sig väl
För gnäll och tjat finns ej skäl”
Tänker ”lugna ditt sinn!”
Tills jag inser att rösten är min…

På IKEAs lunchrestaurang…

När en ser någon annan bära
Samma skjorta som en själv har
Ja, då kan en nästan svära
På att skjortan ny karaktär tar

Har en tur bärs den av någon hivig
Och vinner i värde direkt
Situationen kan dock bli knivig:
”Kan jag bära den lika fräckt?”

Har en otur bärs den av nån sjaskig
Med kulmage och med mjäll
Då blir recensionen taskig
Och skjortan känns inaktuell

Ja, på slika grubblerier jag glänta
Och skriver en liten harang
När jag på yngste sonen vänta
På IKEAs lunchrestaurang…