Påskrim(lighet)?

Idag får en ha dymmel
Till varje liten lymmel
Och dämpa skrik och gnäll
En vilsam dag och kväll

Imorrn är en med vänner
Och trots att en dem känner
Så kantas vänkärlek
Av tvivelaktigt svek

På fredag ska nån dömas
Och vänskapen bortglömmas
Och utan rättegång
Vi straffar nån med tvång

På lördag är det mellandag
Ja, tomt är påskens mittuppslag
Ifrån förödelse
Och pånyttfödelse

På söndag går nån till en grift
Berättar utan överdrift
Att graven saknar lik
Det följer ej logik

På måndag fattar vi till slut
Att liket vaknat och gått ut
Att frälsa släktet vårt
Från ondska och allt svårt

Ja, liv och död och skuld och skam
Och lidande och brist på glam
Ja, så var våran påsk
Där fanns ej plats för pjosk

Men skuldens högtid firar vi
Och laddar våra batteri
Med mat och alkohol
En tolkning rätt frivol

Och som om det ej vore nog
Att gudasonen led och dog
Vi klär ut våra små
Och tvingar dem att gå

Till grannarna för bettleri
Att be om sånt med socker i
Klädda i högtidsdress
Redo för häxprocess

Så firar vi vår husprofet
Om honom vi ej mycket vet
Mer än att han var snäll
Och rätt spirituell

Och trots att ingen kan förklara
Varför vi tradition bevara
Vi tycker den känns rätt
På något konstigt sätt

Vi ställer oss rätt kritiska
Till andras seder, nitiska
Yom kippur, ramadan
Känns konstiga som fan

Säg kan det va för tradition
Om skuld, rannsakan och om tron
Som är för allvarsam
Utan inslag av glam

Helt krockar med vår religion
Som handlar mer om konsumtion
Och mer om överflöd
Än skuld och skam och död?

Ja, kan det va att vårt system
För länge vart fritt från problem
Behov av måttfullhet
Har blivit obsolet?

En tanke om vårt västerland
När världen vi nu satt i brand:
Säg bör vi nu agera
Och påsken uppdatera?

Telning

Melodi: Främling (Carola)
Musik: Holm, Forsberg
Text: Diktafån

Telning, vad döljer du för mig
i dina mörka ögon?
En svag nyans av feberglans, men ändå
Ledig får jag väl va med dig
Jag ber dig låt mig få veta
Hur många dagar som du behagar kräva mig?

Och när du visar feberleende
Får du till padda fri tillgänglighet
Mailen jag ser dem
Vill ju hinna med dem trots dig
Där bortom VABen finns en verklighet
Som stressar otäck, distraherar mig
Kolla på serien, bekämpa bakterien med den
En känsla, jobbet litar på miiiiig
Jag jobbar på, det är beklämmande min vän

Natten finns också kvar för mig
För det som måste hinnas
Om jobbet drabbats av att det VABats här med diiiiig

Nej, när du visar feberleende
Ska du ha närhet och tillgänglighet
Mailen jag ser dem
Men hinner ej med dem för dig
Där bortom VABen finns en verklighet
Men jag vill hellre vara här med dig
Vill du ha med mig vill jag vara med dig min vän
En känsla, åh du litar på miiiiig
Ja du behöver mig nu, det har jag på känn
Och allting annat får jag skjuta på till sen

Aningen grå, men fräsch ändå…?

Igår sa min fru och min son i kör
”Ditt hår där vid tinning fått annan kulör
Det börjar bli lite grått”
Det tyckte jag var lite rått

Chockerad jag då efter andan drog
Jag tänkte sen efter och det mig slog
Att åldrandet tar ut sin rätt
Så smått även på mitt sätt

Nu tänker väl du som känner mig
”Han är ung och fräsch, ja det lovar jag dig!”
Låt mig då exemplifiera
Ett par saker som kan mig datera:

I år har jag satt en hjälm på min knopp
Att skydda mot galningar i full galopp
I morgonrusningstrafiken
Undvika olycksstatistiken

När jag vill göra nåt och känna mig god
Jag åker iväg och lämnar blod
Mitt blod får nån annan frälsa
Och jag får en check på min hälsa

Idag säger Runkeeper att min fart
Har naggats i kanten uppenbart
Jag lunkar på rätt soft
Och njuter naturens doft

Senast jag var med min fru på lokal
Jag stördes av påtagligt högljutt skval
Och bad dem volymreducera
Så att vi kunde konversera

Och samlar en detta och drar en slutsats
Är det kanske rimligt och helt på sin plats
Med skiftning i hårets färg
Det är nog en åldrandets ärg

Så denna nytillkomna hårfärgston
Är tecken på årens progression
Livserfarenheterna mina
Syns väl i min nya patina

Helgmålsbön…

Halleluja, det är lördag
Äntligen är vi bönhörda
Helgens timmar är orörda
De ska vi med andakt vörda
Vi ska ledigheten skörda
Utav sol och vår hänförda
Vi ska inte bli upprörda
Över hemmets arbetsbörda
Vi ska ej skövla och mörda
Utan glädjas sammanförda
När helgdagar är slutförda
Kommer vi att va förstörda
Ja, då får det faktiskt räcka
Då blir det skönt med ny vecka!

Morgonens bergochdalbana…

I dagens första skeende
Han vaknar med ett leende
Han skrattar sött och smilar
Jag runtom honom ilar

Jag plockar fram kläder och skor
Uppmanar honom och hans bror
Att paltorna dra på
För snart måste vi gå

Han skrattar hånfullt, skiter i
Att klockan mycket börjar bli
Ett ögonblicksbeslut
Och bror och jag går ut

Ty brorsan passa tiden ska
Till skolans frukost just idag
På torsdagarna blott
De får nåt extra gott

Så lillebror får mera tid
Det gillas ej emellertid
Så när jag kommer åter
Han sitter där och gråter

Och mor har bråttom just idag
Och stressad är av lillens klag
Så tar jag åter vid
Hur ska jag skapa frid?

Jag är ett oönskat avskum
I finkan ska jag, jag är dum
Så får han fil och macka
Så han kan sluta lacka

Och där nånstans i morgonkaos
Hans utbrott får oväntad paus
”Vi är vänner igen”
Och allt blir bättre sen

Han äter som en sulten varg
Nu är han inte längre arg
Nu är allt frid och fröjd
Ja, nu är lillen nöjd

Nu bävar stressat denne far
För väg till dagis som är kvar
Jag vet att oförrätt
Kan leda till reträtt

Och klockan tickar, blodtryck me’
Vi lämnar hemmet nu om tre
En stillsam bön jag ber
Om att ej bråka mer

Så jag till jobbet komma kan
Att vi kan skiljas jag och han
Först kramas och sen vinka
Så jag kan slippa finka…