En mötesplats…

I väntrummet på vårdcentral
På förmiddagarna
På stor bakteriefestival
Träffas deltagarna

En del har åkt i småbarn dit
En del suttit i gamla
En del har dödats av handsprit
När de sig skulle samla

Här samlas de i orgie stor
En geggig procedur
Med diarré och host och snor
De plågar sitt värddjur

Och om de hade stoppat där
Då vore det ok
Men känslan som man får tyvärr
Är att de sprider sig

Likt Noak med sin ark de står
”Kom hit i jämna par”
Och alla deras värddjur får
Ett kass immunförsvar

Och patienten sitter där
Och väntar på sin tur
Utöver sina ledbesvär
Av nysning får en skur

Sen går hen därifrån i tro
Att hen fått medicin
Medbärandes ny garnison
Av smittokolonin

En samhällets akilleshäl
Detta vårt sjukbeteende
Bakterier säger ej ”Farväl”
Utan ”På återseende”

Och nästa gång de träffas där
En vecka har då flytt
Då bubblar nyupptäcktsbegär
Då vill de prova nytt…

Två febersjuka piltar

Med två febersjuka piltar
Kan man tro det är såhär:
Man sätter den vid tvn med filtar
Det är det enda de begär

Men med två febersjuka gossar
Med bristande feberaptit
Som i växelverkan frossar
Hinner man ej ett skit

För med två febersjuka pågar
Med växelverkande humör
Är det knappt att man ens vågar
Göra annat än att stå i honnör

Och med två febersjuka grabbar
Som systematiskt sömnen stör
Spenderas tiden då man vab:ar
Med att tygla sitt eget humör

När två febersjuka knattar
Den ene ilsken, den andre sur
Systematiskt en underskattar
Och utövar diktatur

Men med två febersjuka kisar
Finns också en mysig balans
De är som närhetstörstande spisar
Och läggningen går som en dans

Om mått i brist på måtta

När jag var en liten påg var mina kläder små
Passade min lilla kropp som hand i handske då
Efter skolan lekte man och klättra, spela boll
Fredag, lördag på TV-tablån man hade koll
Pulkabacken vi åkte i var Mount Everest
En tablettask var en smaskig lördagsfest
Om man sig en lördagsläsk ur backen kunde få
Kändes den stor nog för oss att dela upp på två

Sen blev jag stor kille, fick jobb och fick en lön
Pulkabacken kändes nu mer som ett litet krön
Bara en tablettask kändes alldeles för smått
En till ville man ha när man läsken hade fått
Nånstans hände det långt efter jag var fyllda åtta
Hela vårt samhälle tappade konceptet ”måtta”:

Pulkabacken är väl lika stor för mina små
Men min syn på socker kommer de aldrig förstå
Läskflaskorna rymmer fem gånger så stor volym
Lördagsgodispåsarna flerdubblat sin kostym
Risken är att denna sockermångdubblingstendens
Leder till en slö generation med korpulens

Feta och missnöjda med humör som skiftar snabbt
Diabetes, kärlsjukdom och buk som hänger slappt
Kort förväntad livslängd trots en otrolig välfärd
Vanligaste dödsorsak: att vara övernärd

Klarar de sig och blir vuxna och får leva på
Negativt är nästan allt som jag kan komma på
Enda positiva jag kan se om det blir så:
Om de nu blir feta kommer de ej orka gå
Därför kommer pulkabacken kännas stor ändå…

Sexton sockar…

Mel: Gubben Noak

Sexton sockar, sexton sockar
Framför mig jag har
Att vi har dem tvättat
Inte underlättat
Hur jag letar, hur jag gnetar
Hittar inga par

Sexton sockar, sexton sockar
Oj, hur ska det gå?
Se på hur de minglar
De är alla singlar
Ideal för fotfordral är ju att vara två

Sexton sockar, sexton sockar
Ligger där på vänt
Nästa gång vi tvätta
Några blir kompletta
Partner finner, övervinner
Ensamhet de känt

Sexton sockar, sexton sockar
Många blir nog kvar
Ligger där allena
Hoppas sig förena
Med nån socka när vi rocka
I omaka par

Sexton sockar, tanken pockar
Hur blev det såhär?
Nånstans någon annan
Kliar sig i pannan
Står och plockar sexton sockar
Som på rymmen är…

VAB-karusellen

Det började helt okej
Men nu kommer det fanimej
Som en smäll på flabben
Ja, nu börjar VABen
Och den drabbar båd mig och min tjej

En vecka av jobb vi fick
Innan äldste sonen gick
Och blev en apat
Som vägrade mat
Med en såsig och sliten blick

I upptakten surna han kvickt
Och startade mången konflikt
Betedde sig dumt
Det verkade skumt
Om varför fanns ej nån insikt

Vår middag var äcklig sa han
Och vägrade den och försvann
Sen satt han och frös
När vi satt och mös
Och klart att hans panna brann

Så nu blir det hemma och VAB
Med febersjuk liten grabb
Fem dar på kontoret
Sen febern och snoret
Kom till oss och skapade klabb

Ja, nu får vi prioritera
Och scheman och möten jonglera
En halvdag i möte
Sen hem till den söte
För att infektionen kurera

Ja, splittrad blir veckomodellen
Man kastas emellan två ställen
Först möten på byn
Sen hem för tillsyn
Sen jobba igen på kvällen
Ty sådan är VAB-karusellen…

Och missförstå inte mitt gny
Om schemaläggningshuvudbry
I detta poem
Beskrivs mitt problem
Men fokus är att han blir kry!