VAB-karusellen

Det började helt okej
Men nu kommer det fanimej
Som en smäll på flabben
Ja, nu börjar VABen
Och den drabbar båd mig och min tjej

En vecka av jobb vi fick
Innan äldste sonen gick
Och blev en apat
Som vägrade mat
Med en såsig och sliten blick

I upptakten surna han kvickt
Och startade mången konflikt
Betedde sig dumt
Det verkade skumt
Om varför fanns ej nån insikt

Vår middag var äcklig sa han
Och vägrade den och försvann
Sen satt han och frös
När vi satt och mös
Och klart att hans panna brann

Så nu blir det hemma och VAB
Med febersjuk liten grabb
Fem dar på kontoret
Sen febern och snoret
Kom till oss och skapade klabb

Ja, nu får vi prioritera
Och scheman och möten jonglera
En halvdag i möte
Sen hem till den söte
För att infektionen kurera

Ja, splittrad blir veckomodellen
Man kastas emellan två ställen
Först möten på byn
Sen hem för tillsyn
Sen jobba igen på kvällen
Ty sådan är VAB-karusellen…

Och missförstå inte mitt gny
Om schemaläggningshuvudbry
I detta poem
Beskrivs mitt problem
Men fokus är att han blir kry!

Vikten av god rekrytering

På dagarna är jag konsult
Och vokabuläret är fullt
Av termer med flärd
Om föränderlig värld
Och om hur man undviker tumult

Vi sprider kommunikation
Om strategi och om vision
Vårt dagliga bröd:
Att erbjuda stöd
Till splittrad organisation

Att få allihop att förstå
Idén om varthän de ska gå
Och hur man ska möta
Problem man påstöta
Och hur man dem kan förutspå

Och många känner obehag
Över stressig, oförutsägbar dag
Ty även den bäste
Kan tappa fotfäste
När ändring är ordningens lag

Sen kommer jag hem till mitt hus
Där pågår det jämt massa bus
Var dag är unik
Den andra ej lik
Och våran vision är diffus

Och trots denna osäkerhet
Upplever vi delaktighet
Trots dygnet runt-plikter
Vi löser konflikter
Och jobbar som en stor enhet

Och ingen anar vart vi ska
Kontroll det går inte att ha
Men trots ständig kaos
Och trots brist på paus
Vår tillväxt är oväntat bra

Så vad vill jag då konstatera
När jag flera verser spendera?:
Vi saknar VD
Men vad gör väl det
Är grymma på att rekrytera!

Ge mig en morgon…

Ge mig en morgon när allt går rätt
Ge mig en morgon när allt känns lätt

När effekten av att man klockan snoozar
Är att vi ligger kvar en stund och gosar
Och när vi sen väljer att starta vår dag
Vi arbetar effektivt som ett lag

När barnen gör det man vill att de gör
Och alla har piggt och glatt morgonhumör
När barnen plockar undan och bäddar sin säng
Och allt flyter lugnt utan handgemäng

När matchande kläder dras på helt korrekt
Och ”kan själv” betyder ”gör själv glatt och käckt”
När påklädning blir som en dans i andante
Och ansvar tas för egen mössa och vante

När lämning på föris är en enkel affär
Och vi joxar med kläder utan besvär
Och blöjor och extrakläder är påfyllt
Och glädje och tacksamhet morgon förgyllt
Sen kramar vi hejdå försiktigt och ömt
På hyllorna ser jag att inget är glömt
Och ingen har drabbats av nåt raseri
Nej, alla är glada och i harmoni

En morgon som flyter i rytm som en dikt
En morgon helt fri från besvär och konflikt

Säg är önskemålet overkligt, prekärt?
Säg, är en sån morgon för mycket begärt?
Ja, är det en orimlig önskan så säg!
Ge mig då en morgon med fokus på mig!

Hommage till lekplatsen

Lekplats, lekplats, av dig jag förnekats
Värme, lugn och ro,
för att stå och glo

Lekplats, lekplats, ofta du fått se mig
Sitta och se på,
rimma och sen gå

Lekplats, lekplats, ofta har du hjälpt mig
Tömma mina gli,
på sin energi

Lekplats, lekplats, många har dig trampat
Krupit, lärt sig gå
När de voro små

Lekplats, lekplats, blivit sen för gamla
Fått till dig distans
Gått nån annanstans

Lekplats, lekplats, kommit sen tillbaka
När de själva fått
I sitt liv nytt smått

Lekplats, lekplats, sen de har beskådat
Sina egna små
När de lärt sig gå

Lekplats, lekplats, inför dig jag känner
Blandning av förtret,
minnen, tacksamhet

Lekplats, lekplats, aldrig du oss sviker
Vi i din miljö
Födas, leka, dö

Lekplats, lekplats, för oss du bär vittne
Vår förgänglighet
I oändlighet

Matexperiment med svår recensent

En kämpar för att göra barnvänlig mat
Men inget tycks upplevas som delikat
En fjäskar med ketchup och halvfabrikat
Men avslutar middagen med orörda fat

Allt detta gör en för barnens skull
Sen testas en dag att bjuda på Moules
Vad tror ni de gör, våra söta små gull?
Jo pressar båd munnen och magsäcken full

Och aldrig har barnen haft sådan aptit
Och aldrig har faten tömts till sista bit
Nej aldrig sen gossarna våra kom hit
Har vi lyckats laga en sån favorit

Vad lär vi oss då av denna succé?
Ja tänk den som bara visste det
Är det att våra barn gillar gourmet?
Är det att vi bara dem musslor ska ge?

Är det att soppa ska göras med vin
För att uppskattas av våra små glin?
Eller är det helt enkelt att matmagin
Upptäcks bäst i empirin?

Att varje dag är ett matexperiment
Där utfall i förväg är riktigt okänt
Och testets mest kritiska, svåra moment;
Betyg från oförutsägbar recensent

Och hur en än pocka och fresta
Med mat som förnöja de flesta
Är målet att att få dem att testa
Och gillar de ej, dags för nästa…