Om prioriteringar och livskvalitet i kristider


Med stundande peak
Och handelspanik
Och folk som i torrvaror bada

Med det som vi vet
Om immunitet
Och om hög risk för allmän skada

Och gränser som stängs
Och sjuka som trängs
Och tydlig risk för intifada

Vi stänger oss in
Räddar eget skinn
Och är inte alls särskilt glada

Vi till varje pris
Vill undvika kris
Om äldre och sjuka vi måna

Ty denna farsot
Bär på reellt hot:
Att spridas och smitta, utplåna

Vi sätter tillit
Till forskarelit
Vi hoppas de snart ska förvåna

Med säkert vaccin
Med bra medicin
Så vi kan få bukt på corona

I väntan på dem
Fast i våra hem
Vi sliter med dar, monotona

Och prilliga knattar
Som ingenting fattar
De hårt efter kompisar tråna

Och mödrar och fäder
På land och i städer
De sliter förtvivlat hårstråna

Ty all tid ihop
Med gräbba och glop
Får sinne och tinning att gråna

Och banker och stater
Agera mecenater
Och fixar miljarder att låna

För arbetsmiljön
För att få ut lön
Till dem som till stacken drar stråna

Och när vi gå ut
Trots strikta tabut
Vi säkerhetsavstånden måna

Och i vår tragik
Vi ses i butik
Som vi på toapapper råna

Ty går det dithän
Till full karantän
Då månar vi om saniteten

Vill ej då upptäcka
Att pappret ej räcka
Då svinner all livskvaliteten…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.