Om hur valet av media i hemmet är självcensurerande

Att välja en film med mina små
Är lite av en parodi
Ty allteftersom åren gå
De förfinat sin strategi

Först tar de plats, och tv:n slås på
Sen utreds kategori
”Blir det en ”riktig” långfilm då?”
Inget timmeslångt skit det får bli!

Vid sjuttio minuter gränsen gå
Allt kortare struntar vi i
Att sen hitta något som passar båda två
Det kräver diplomatiskt geni

Ty hittar en nåt som den ene tror på
Framkallas akut allergi
Den andre kan orimligen sig förmå
Att till förstes förslag falla bi

”Allt utom den kan vinna få!”
Här sker inget självförräderi
Och visst kan en ej dem förebrå
Att de månar sin autonomi

Sen är det igång, och det håller på
Allt sker med direkt demokrati
Först om du varit där kan du förstå
Mening med ordet ”misantropi”

In kliver despoten i mig då
Och en piska viner förbi:
”Om ni inte er till ett val kan förmå,
Ingen film ikväll det kan bli!”

En gemensam fiende plötsligt de få
Och en känsla av fait accompli
Och fortare än en kunnat förstå
De försatt sin match i remi

Hemligheten, mina vänner: då först då
Jag lägger min energi
På att för dem båda föreslå
Den film det tillslut får bli…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.