Liten tuva…

Förblindad av morgonstressen
Jag la ris för egen rygg
Störde morgonprocessen
Och framstod som gnällig och stygg

Att möta en fyraårings ego
Med argumentation och gorm
Är som att bygga vindskydd med lego
Mitt i en vinande storm

Och när stressen fick övertaget
Jag övergick gradvis till gnäll
Förlorat var då slaget
Det var kanske ingen skräll?

Det blev gråt och tandagnissel
I disharmonisk klang
Mitt vassa verbala gissel
Kom åter som bumerang

För där nånstans längs vägen
Han stängde av min frekvens
Jag gnällde på enträgen
I outtröttlig sekvens

Väl framme vid Bastionen
Där han spenderar sin da’
Han ej mindes konfrontationen
Och var ganska nöjd och gla’

Och jag som precis slutat gnälla
Och cyklat förtruten och vred
Var den som ej kunde omställa
Och acceptera vår slutna fred

Nu sitter jag här och funderar
Och skriver verser en masse
Motvilligt jag konstaterar:
Liten tuva har stjälpt stort lass

/4 juli 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error