Jouren

Midvinternattens köld är mild
Stjärnorna gnistra och glimma
Årstidens typiska julefridsbild
Är i år svår att förnimma
Månen vandrar sin tysta ban
Lyser på lasarettet i stan
Lyser på jourande kraken
Smått utarbetad, men vaken

Står där så grå vid avdelningsdörr
Där nattens pass ska bedrivas
Kommer ej få chans att sitta som förr
Förrän journaler ska skrivas
Tunga flämtanden från varje sal
Tänker att ”Detta är jämmerns dal,
Det är så att en vill gråta
Fast, vad lär det väl båta?”

För sin hand genom slitet hår,
Trött på att alltid maskera
Vill ej summera detta år,
Går för att natten diktera
Slår, som hen plägar, inom kort
Mörka och ledsamma tankar bort,
Sätter sig trött ner och blundar
Tänker på året som stundar

Tänker på solljus och på vaccin
På att få tid att va ledig
Sitta i solnedgång med ett glas vin
Drömmer sig bort till Venedig
Vaknar till covidnatt tyst och kall
Tänker ”snart slutar mitt pass iallafall”
Åter för skydd sig maskera
Går ut att avrapportera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.