En lååång fundering om kategorisering…

Som skapelsens ”smartaste” djur
Det ligger i människans natur
Att vi reflekterar
Och kategoriserar
För att i vår värld få struktur

I många fall är det ett sätt
Att urskilja fel ifrån rätt
Att undvika fara
Genomet bevara
För att kunna säkra vår ätt

För varje nyträffad person
Görs snabbt en klassifikation
Av allting skönjbart
När vi klassat klart
I rastret hen fått position

Inordnad i en hierarki
Där hen sedan oftast förbli
Där platsen hen fått
I stort och i smått
Bekräftas genom empiri

På detta vi sedan basera
Vår tolkning av hur hen agera
Vår tro på vårt jag
Gör vår vilja svag
Att slutsatser falsifiera

Och vore det ej för anlag
Att utifrån se på vårt jag
Är jag fast i tron
Att just distinktion
Är det som gett oss övertag

Men denna vår egocentrism
Den skapar en otveklig schism
Vårt tankearbete:
Skilj agnar från vete
Det skapar en sorts dualism

Om jag så snabbt kan döma dig
Vad tänker då du nu om mig?
Är skjortan min struken?
Hur sitter peruken?
Var det jag sa innan ok?

Så går vi omkring med oro
För vad alla andra ska tro
När de på oss ser
Och svårtolkat ler
Vår osäkerheten börjar gro

Osäkerhet föder konflikt
Kan leda till världskrig på sikt
Urskiljningsförmåga
Välsignelse? Plåga?
Det handlar nog mest om jämvikt

Vad det var jag ville få sagt
Jag inte på minnet har lagt
Men jag fördrev tid
Med tankar på glid
Det var nog nåt klokt och abstrakt…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.