Sju pappor

Sju pappor, sju pappor på knattefotbollskamp
De skriker, de gormar tills man nästan får kramp
Och pojkarna springer omkring och sparkar boll
Och ingen av dem har på vart den far någon kontroll

Sju pappor, sju pappor på största allvar tar
Hur det går i matchen och vem som bollen har
Nervösa små pojkar de gör ingen revolt
Vill hellre göra rätt så deras pappa kan bli stolt

Sju pojkar, sju pojkar som hör på pappas skrik
De lär sig att av prestation blir man unik
Att vinna det räknas de redan alla vet
Det har de redan sett på pappas aggressivitet

Sju pojkar, sju pojkar går sen ut i sitt liv
Tar för sig och hörs och får credits för sitt driv
De lärt sig att kampen och vinsten spelar roll
Det kommer de att leva efter även utan boll

Sju pojkar blir män och på näthinnan behållt
Att lyckas är viktigt så pappa kan bli stolt
Har de även lärt sig av retoriken vass
Att om man gör ansträngning men ej lyckas är man kass?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Ett oväntat nyår

Nyårsfirandehetsen var svår
När året kom till ända
”Var ska vi fira nyår i år?”
Var en fråga som tog mången vända
För vår del blev det tidigt klart
Innan julen kom i sin vanliga fart:
I vår egen närregion
Med andra i vår situation

Men 2016 ville inte som vi
Och ut bröt virusinfektioner
Vi undrade ”Hur ska nu detta bli?”
Vi fick svika gamla traditioner
Vi snuvade blev på att träffa folk
Och bilen gick sönder, vilket bägarsmolk
Vi fick hemma i huset vara
Denna snörvliga, ynkliga skara

Promenad med vagn till ”po Limhamn” vi gick
Sakta men säkert vi ställde om
Handla mat och dricka för kvällen vi fick
Kände att alla andra blev ”dom”
Från en förnimmelse av oönskad vabb
Var vägen till bättre tankar snabb
Känslan av fest sig spred
Och ingen av oss led

Tydlig känsla av nyårskalas
Alla var klädda fina
Surdegspizza och champagneglas
Vissa ”läska” och andra ”vina”
Oh vilket party familjen fick
Timmarna sprang snarare fram än gick
Hoppas vi virus får
När det åter blir dags för nyår!

/1 januari 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En ny era

Fanfar och honnör!
Trumpet, änglakör!
Halleluja, lovpris!
New York och Paris!
Klang och jubel!
Dollar och rubel!
Åh, helgade dag!
Åh, lyckliga jag!!!

En vecka av vägran
Med detta i hägran
Har jag nu stått ut
Säg kan det va slut?
På flaskmatningsnätter
Med skrik och lavetter?
På kladd och på gnäll?
På ersättningsdräll?
På nattlig tortyr?
På dessa bestyr?

Livet är en gåva
Inatt jag fått sova
Utan ett knyst
Ja, livet är schysst
Åh, gott sei dank
Inatt sov Frank!

Nu väntar en tid av spänning
Att se om det tagit sin vändning
Om magsäck nu nått acceptans
Av totalstopp på nattleverans…

/29 januari 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Arla morgonreflektion

Februarimorgonens skrik är gällt
När i vårt hus det ljuder
Bara att lämna sängen snällt
Morgonfrustrationen sjuder
In framför tvn med filt och napp
Pappa bredvid sömndrucken och slapp
Iggle piggle och Macka packa
Snart blir det mjölk och macka

Står där så grå vid barnkammardörr
Sömndrucken och besviken
Storebror som många morgnar förr
Vaknat av lillebrorsskriken
Tar med täcke och slår sig ner
Internets utbud på tv de ser
Pappas humör det sviktar
Sitter bittert och diktar

Detta att vakna tjugo över fem
Och skrika och distrahera
Och väcka alla i vårt lilla hem
Med det jag ej sympatisera
Men när jag sitter och rimmar på
Här under täcket med båda mina små
Och barnen sig mot mig trycka
Jag inser min stora lycka

/1 februari 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Nödvändig separation

Har lämnat min son på femårspartaj
Han släppte motvilligt min hand
Förväntansfull och lite skraj
Utrustad med cape och huggtand

Han ville egentligen ha mig där
Men ”alla andra” föräldrar försvann
En dragkamp mellan frigörelse och att vara när
Där grupptryck och mod till sist vann

Jacka och skor och en vink till hejdå
Och från festen jag sakta gick
Men jag kan inte sluta tänka på
Hur han berörde mig med sin blick

Jag tyckte mig se att han inte ville va stor
Att han ville ha mig kvar
Motstridiga tankar i huvudet for
Och jag grät en skvätt till svar

Jag aktivt eftersöker ensamtid ju
Och fick ett par timmar åstad
Men det enda jag tänker är ”vad gör de nu?”
Och ”är min lille pojke glad?”

Och jag är faktiskt inte dummare än så
Att jag förstår att detta här
Är en ny fas han nu gett sig in på
Som sakta mot vuxenliv bär

Som sakta oss driver mot separation
Något som jag vet måste ske
Vi har börjat omförhandla vår relation
Det finns inget mer naturligt än det

När han kräver fullständig närvaro av mig
Jag tänker ”självständighet vore fröjd!”
När han nu visar tydligt ”Gå, det är ok!”
Varför blir jag då inte nöjd?

Jag vill att han ska bli en stark individ
Och bryta sig loss i processen
Och om det nu för första steget var tid
Varför är jag orolig och ledsen?

/11 februari 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂