En Cambridgeanalys

Kom gör vårt personlighetstest
Som visar att du är bäst
När du ändå är här
Gör vi oss besvär
Att spara din info som gest

Sen samlar vi allt som vi vet
Om ditt jag och personlighet
Då vi dig ju värna
Avlastar vi gärna
Dig från otydlig nyhet

Sen matchar vi med diskretion
Till liknande population
De frågor ni har
Förser vi med svar
Som valmissnöjesprevention

När valet sen kommer till slut
Vi hjälpt alla er reda ut
Vi hjälpt er se till
Ni vet vad ni vill
Vi hjälpt er att ta ert beslut

Och är gruppen tillräckligt stor
Som gjort personlighetssejour
Då vinner vi lätt
Då valde ni rätt
Då får våran kund nytt kontor…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En lååång fundering om kategorisering…

Som skapelsens ”smartaste” djur
Det ligger i människans natur
Att vi reflekterar
Och kategoriserar
För att i vår värld få struktur

I många fall är det ett sätt
Att urskilja fel ifrån rätt
Att undvika fara
Genomet bevara
För att kunna säkra vår ätt

För varje nyträffad person
Görs snabbt en klassifikation
Av allting skönjbart
När vi klassat klart
I rastret hen fått position

Inordnad i en hierarki
Där hen sedan oftast förbli
Där platsen hen fått
I stort och i smått
Bekräftas genom empiri

På detta vi sedan basera
Vår tolkning av hur hen agera
Vår tro på vårt jag
Gör vår vilja svag
Att slutsatser falsifiera

Och vore det ej för anlag
Att utifrån se på vårt jag
Är jag fast i tron
Att just distinktion
Är det som gett oss övertag

Men denna vår egocentrism
Den skapar en otveklig schism
Vårt tankearbete:
Skilj agnar från vete
Det skapar en sorts dualism

Om jag så snabbt kan döma dig
Vad tänker då du nu om mig?
Är skjortan min struken?
Hur sitter peruken?
Var det jag sa innan ok?

Så går vi omkring med oro
För vad alla andra ska tro
När de på oss ser
Och svårtolkat ler
Vår osäkerheten börjar gro

Osäkerhet föder konflikt
Kan leda till världskrig på sikt
Urskiljningsförmåga
Välsignelse? Plåga?
Det handlar nog mest om jämvikt

Vad det var jag ville få sagt
Jag inte på minnet har lagt
Men jag fördrev tid
Med tankar på glid
Det var nog nåt klokt och abstrakt…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Grötrimsprocessen

Det börjar med en strof eller tanke
Som söker min uppmärksamhet
Sen lägger jag en stund och en manke
Kryddat med ambition att bli poet

Ibland tar det fem minuter
Ibland åtta dygn och en kvart
Största delen av tiden jag njuter
Men tröttnar så smått eftervart

Inte sällan är vägs ände oklar
Och jag nystar in mig rätt hårt
I resonemang som sig hopar
Att hitta en klo kan bli svårt

Mitt starkaste verktyg är formen
Med rim och med stavelseram
Nåt tryggt i kreativa stormen
Gör min rappakalja smått stram

Och efter en stunds krumelurer
Då framträder ofta gestalt
Med syfte och klara figurer
Och känsla av linje trots allt

Då brukar jag återfå hoppet
Och känna ”det var rätt beslut!”
Så satsar jag allt på upploppet
Och gläds när abrupt det tar slut

En stund sen jag glatt triumferar
Att jag klarat av denna pärs
Sen går jag tillbaks, redigerar
Och tar ofta bort någon vers…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Tidigt…

Marsnattslågtryckets snö faller tung
Vindrutetorkarna slita
Dagen är ännu otroligt ung
Mörkret hjälps upp av det vita
Kroppen är sliten, stel och slapp
Natten blev lång som en powernap
Barnträngsel i sängen jag sakna
Flera timmar till de ska vakna

Står där så grå vid tågstation
Grå mot den vita driva
Vägen till denna kundinteraktion
Miljösamvetskval tveklöst giva
Bil, tåg, flyg, tåg, bil och samma retur
Möten och workshops, ingen sinekur
I ekorrhjulet en får knata
Allt detta för att få prata…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Möjliga avtryck av uttryck för inre övertryck?

Jag förstått att passiv aggressivitet
Är en tydlig del av min personlighet
Jag är inte särskilt stolt
Men gör ej heller revolt
Mot min introverta explosivitet

Om dess ursprung har jag nog hyfsad insikt
Det är resultat av rädsla för konflikt
Parad med en envishet
Och en tro på att jag vet
Rätt och fel och delar med mig av ren plikt

Om jag inte höjer rösten då och då
Risken är att lagret sakta fylles på
Så jag agg mot världen hyser
Och att frustrationen pyser
Så jag gnäller onödigt på mina små

När de vår morgonrutin ej respekterar
Vägrar borsta och klä på sig, obstruerar
Schemat hamnar lätt på glid
Så vi ej kommer i tid
Jag frustrerad står och hyperventilerar

Till slut kräver psyket nån form av ventil
För att hålla denne individ stabil
2-åringen får utstå
Resultat av stressnivå
Och min ton i gnället är rätt infantil

”Nu när du ej hjälper till är det ditt fel
Att det ej blir frukost för din brorsas del!”
Ordens svåra innebörd
Lämnar honom oberörd
Jag får hjälpa till och släppa mitt utspel

När han sen i bilen utan gnäll och gråt
Tittar på mig och uttalar snällt ”Förlåt”
Utav samvetskval jag lider
Och en tanke i mig svider:
Hur påverkas de av hur jag bär mig åt?

Ska de lida av sin faders oförmåga
Att få utlopp för sånt som mitt inre plåga?
Ska mina klimpar av guld
Växa upp och känna skuld
För att jag mitt inre inte möta våga?

Det kan hända att jag är alltför dramatisk
Denna fråga för mig är dock problematisk
Och att jag skriver på vers
Om min inre kontrovers
Den approachen är för mig rätt symptomatisk…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂