Ingen är oumbärlig…

Att vakna utan dig
Känns tomt och meningslöst
En går och vrider sig
Av och an nervöst

En känner ej hur dagen
Ska kunna få en start
Trots morgontimme slagen
En kan ej tänka klart

Och doften utav java
Den retar gom och svalg
Så mycket det kan skava
Med en saknad detalj

Och hur en leta och titta
Det tjänar inget till
Du fattas mig, Melitta
Ja, utan dig livet står still

Så slås jag av en fundering
Om ditt inre väsen och så
”Du är blott en pappersformering
Det här kan kanske gå!”

Och hushållsrullen på bänken
Som står där så anspråkslöst
Känns plötsligt som gudaskänken
Som änglalikt allting förlöst

Ja, plötsligt en insikt slår mig
Om livets frågor och svar
”Melitta, när du försmår mig,
Är du ganska lätt utbytbar!”

Stolt över uppfinningsförmåga
Och kaffe som smakar ok
Då plötsligt jag slås av en fråga
”Är det lika lätt att ersätta mig?!”

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hammare och spik…

Follow my blog with Bloglovin

I dessa tider får en höra krånglig retorik
I radio, tv, tidningar, i all journalistik
Och varje prydlig representant är den andre lik
De kliver fram och svarar bergsäkert med dogmatik
Fortsätter att förkunna sin egen partilogik
Jag har förstått att det de gör kallas för politik

Men ingen tränat dem har i nån samtalsmetodik
Så ställer nån två frågor med vitt frånskild tematik
Är ändå situation med samma svar högst sannolik
Och på en ja- och nejfråga de snabbt skapar mystik
Med många ord och saker om nåt annat som replik

Och inte har de lärt klassisk orsaks- verkanslogik
Ty allt är ”andra sidans” fel i denna polemik
Och alla goda ting kommer direkt från ”vår fabrik”

Och inte har de tränats i att ta emot kritik
Ty när den fås den skickas vidare i ren panik
Och för att få uppmärksamhet de vandrar över lik
Och hugger sen varann i rygg i jakt på dramatik
Och vilka frågor de berör styrs av nån statistik
Om hur de ska få fler röster från rikets valpublik

Spektaklet hamnar mellan buskis och Shakespearetragik
Om tio dar vi vet vem som lyckats med sin taktik

Sen hoppas vi de släpper denna unkna retorik
Och hjälps åt att ta ta tag i allsköns världsproblematik
Ty politik egentligen är ämne för praktik
Som präglas bör av samarbete och av pragmatik
Och stora skopor vett och sans och vettig grundetik
De får ej glömma att de har en verktygslåda rik
Ty har du blott en hammare ser allt ut som en spik…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

I kval inför val…

På sociala media vi möts och håller me’
För de vi valt till vänner resonabla människor e
Och tycker vi nånting, gör våra vänner också det
Så stärker vi varandra i vår övertygelse

Att diskutera saker med dem som oss är rätt lika
Så har vi alltid gjort, fast innan mer över en fika
Vår känsla av samhörighet vårt eget jag berika
Men ve den som från gruppens norm och åsikter avvika!

Att detta sker på internet torde väl va ok?
Då kan en fikasnacket hela tiden ha med sig
Och vännerna finns alltid där på närmaste display
Att lyssna, fatta, stärka allt vi tänker och vill säj

Men parat med att detta flyttat in på internet
Vi får nyheter och åsikter till oss på nytt sätt
En glidning från journalistik till fikasnack har skett
Och källkritik på detta vis har tagit till reträtt

Vår faktagranskning skippas under nyvunna parollen:
”Om man ifrågasätter ständigt blir man yr i bollen
Min åsiktsfrände har ju redan fixat den kontrollen”
På detta sätt vi plogar vägen fri, fram kommer trollen

Och kritisk tanke ej längre är vårat ideal
Nä, viktigare är att sprida åsiktsmaterial
Och faktakoll och analysförmåga blivit skral
Och det blir något skrämmande när det är dags för val

Och om du läst såhär långt kanske du slikt nu fundera?:
Hur ska jag då ta reda på hur jag nu ska votera?
Hur ska jag då partiprogram och utspel rätt värdera?
Nåt matnyttigt får han väl ändå ge som kan fungera?

Här, mina tio cent för dig som ej har dig bestämt:
Ta nu vårt val på största allvar, det är inget skämt!
Tänk inte på personer, ej heller på enskild fråga
Tänk på framtidsvisioner, tänk även handlingsförmåga

Jag avser ej att dyvla på dig egen åsikt här
Men när jag chansen får jag gör mig såklart glatt besvär:
Därför nu inför valet vill jag så ett litet frö:
Den viktigaste frågan är väl ändå vår miljö?
Skolgång, invandring, skatt, pension, och vård och andra frågor
De kommer va oviktiga om världen står i lågor…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Flyg fula sommar, flyg!

Tar bladet ifrån munnen
Har tröttnat på att se
Semesterpärla funnen
Där nån fåraktigt le

Med vinglas uti handen
Och bländvitt leende
Och fötterna i sanden
Och solnedgång på det

Och sandiga små ungar
Som ler med jätteglass
Och gröna små skogsdungar
Och picknick i Alsace

Och brassestol och filtar
På camping eller strand
Och små lintottepiltar
I vårt avlånga land

Nä, fram med lite annat
Med diskbänksrealism
Nån som gråter förbannat,
Och lite bråk och schism

En unge som har trillat
En mage sladdrig, slapp
Ett skrapsår någon pillat
Nån synligt sur, fed up

Nån som ligger och svettas
Uti en sandig säng
En bild på peng som sprättas
På äcklig fiskgratäng

En mjölkdrink som sig skurit
En tvättkorg överfylld
Allt sånt vi nu bortskurit
I verklighet förgylld

Där ”bästaste” med hjärta
Vår sommarlovschimär
Har inslag utav smärta
Och skavande misär

Där både stor och liten
Får lida och må skit
Av myggbett, skav och spriten
Av seg sommarbronkit

Lägg av med tidsfördrivet
Där bilden vi beskär
Så vi får se på livet
Precis som livet är

Så vi kan börja greppa
Att sommarn resolut
Nu greppet om oss släppa
Och snabbt går mot sitt slut

Och sommarlov helt ärligt
Har hög intensitet
Visst blir det lite härligt
Med flärdfri verklighet?

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Eftertankens kranka blekhet…

En liten fundering såhär några dagar efter senaste galejet. Och tänk på att det är inte killen i filmen som skrivit brevet. Inte bara han i alla fall. Eller😬? Som ni även märker används här inte neutrala beskrivningar av rimmets könstillhörigheter. Erfarenheten säger att det inte behövs i detta specifika fall…

För festligt ändamål
Till mat och alkohol
En tänker lätt
Att det blir rätt
Med lite sång och skrål

Fram åker en gitarr
Och till godtyckligt arr
Allsköns talang
I allsångsklang
Med känsla och med darr

Och stämmor lägges till
Nån läser innantill
Nån wailar schysst
Nån mumlar tyst
En kan knappt sitta still

Fram till en given gräns
På fest helt rätt det känns
Men alla vet
Att måttfullhet
Krävs som ingrediens

Och när nån tittat bort
Och ställt gitarren kort
Utan invit
Han smyger dit
Snabbt som i sprintersport

Han strupen vätat har
Och är redo och klar
För egenkär
Gitarrkonsert
Tills han är ensam kvar

Vem är denne sadist?
Ni vet såklart, javisst
En får ej hämnd
På självutnämnd
Lägereldsgitarrist

En partytrubadur
Som helt utan censur
Sin skåpmat kör
Till festens kör
I stenhård diktatur

Och under styrning hård
Han tar dem i sin vård
De vänta få
Och hoppas på
Att han hittar ackord

Dylan och Rönnerdahl
Det är en startsignal
Han tröttar ut
Tills de tillslut
Når festens grand final

Visst känner han sen skam
Över soloprogram
Men nästa fest
Vid given gest
Han åter kliver fram…

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂