Bristande bilintresse

I ett välment kvällsförsök,
för att skapa garanti
Jag i motorhuven dök
för att ladda batteri

För imorgon är av vikt
Att vår bil oss ej bedrar
Den till varje pris sin plikt
Måste göra när vi far

För att ej svika mitt jag
Vår kupé jag ville låsa
Men min kunskap äro svag
Om personbilskuriosa

Jag kan inget om mojäng
Men jag tror fast på devisen
Att jag själv är bäste dräng
Så ni kan ana surprisen

När jag låst till vår kupé
Och omöjliggjort för tjuven
Kopplat på min laddare
Och stolt smällde igen huven

Då en insikt sig infann
Som en kall kår längs ryggraden
Jag mig i dilemma fann
Nåt så till den milda graden:

För att öppna huven jag
till kupén tarvar tillträde
Men i stil med Murphys lag
Jag mitt korkade avskräde
Kopplat batteriet ur
Och med låsknapp ej kan styra
Min säkerhetsprocedur
Morgondagen äventyra:

För en stund jag tänkte si
Att min låsneuroticism
Parad med idioti
Sätter mig i egoschism

Långsamt började jag förstå
Att imorgon blir på cykel
Men då plötsligt kom jag på:
Dörren kan öppnas med nyckel!!!

/18 januari 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Mollyplugg (34:an)

Många strängar på min lyra
Vill jag påstå att jag har
Vill med eftertryck bedyra
Är jag är en redlig karl

Jag har högskoleexamen
Men det hjälper ej ett dugg
När i gipsvägg tavelramen
Fästas bäst med Mollyplugg

Jag kan måla utan klander
Jag kan borra i betong
Men att sätta en expander
Det blir fel varenda gång
Så jag står fåraktigt där och svär och stirrar under lugg
Självförtroendet i botten går med varje Mollyplugg

Sjungit kör med Birgit Nilsson
Spelat gura i ett band
Fått ett svårförstått konsultjobb
Rest till många fjärran land

Gift mig med en redlig kvinna
Fått i Limhamn radhushugg
Fått två härliga små grabbar
Utan hjälp av Mollyplugg

Jag kan måla utan klander
Jag kan borra i betong
Men att sätta en expander
Det blir fel varenda gång
Och jag är rätt snäll och generös och sällan särskilt njugg
Men nu är det slut på gamla tider, jag förklarar krig mot Mollyplugg!!!

/4 juni 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Om barns nyfikenhet och vuxnas ideal

Man inbillar sig att man vet
Allt mera för varje år
Det är riskmedvetenhet
Som av erfarenhet man får

Man ser det lätt på de små
De har ”mycket kvar att lära”
Orädda ger de sig på
Saker som oss vuxna förfära

De tävlar och mäter sin styrka
Och viker inte för nåt
De tänjer på gränser och yrka
På att kunna sånt de inte förstått

Det är riskomedvetenheten
Som gör att de ej kan skrämmas
Det är nyfikenheten
Som än ej hunnit hämmas

Och lärkurvan är brant
När man inte ser några gränser
När vad som helst kan va sant
Och allt är guld som glänser

Sen får de erfarenheter
Som gör dem riskmedvetna
Som gör att deras aktiviteter
Blir vettiga men sketna

Och för detta vi dem berömma
Och säger att de blivit stora
Att de slutar vakendrömma
Att de fantasin förlora

Så står de där vuxna en dag
Och har kommit ur puberteten
Men vad hade hänt, undrar jag
Om vi hyllat naiviteten?

/20 juni 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error

Överlevnadsstrategi

Bilder som får mig att le om jag blundar:
Hussar och mattar som liknar sina hundar
Fullvuxna män på alltför små cyklar
Folk som har snöre runt halsen med nycklar
Barbröstade män som har lyft skrot
Folk som upptäcker att de fått p-bot
Mjukisbyxor till högklackade skor
Ansiktet på föräldrar till barn som glor

Tvångsmässigt rattgrepp när nån övningskör
Blickar som vandrar bland barn i kör:
När körledaren står och dirigerar
Och allt annat barnen distraherar

Folk som möter nån som de känner sådär
Där osäkerheten skapar besvär
Och den ordlösa kommunikationen fallerar
Så den ene i oförändrad takt promenerar
När den andre stannar in enträget
Och utbrister ”Hej, hur är läget?”

Män som förklarar nåt de inte kan
För nån som kan det, men som inte är man
Där finns inte mycket att vinna
Sånt görs rätt sällan av en kvinna

När nån möter en okänd blick i en hiss
För att sen vika ner med förläget fniss
Och sen mumlar ”Hej” och inte får svar
Och angsten sprids och stannar kvar

Såna bilder kan ändra allt på en gång
När pannan veckats och jag blivit vrång
När strumpor som satts på plötsligt kastas bort
Och min morgonstubin blivit onödigt kort
En bild kan då ge mig nödvändig distans
Och hjälpa mig att återfå önskad balans

Så tyck vad du vill om min ironi
Men kom ihåg, det är överlevnadsstrategi

/23 maj 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂
error