Rätt på stryktipset?

Såhär vid trettionio en insikt jag har fått:
Att stryka sina skjortor är varje människas lott
Trettionio ovetande långa år i streck
Har jag gått omkring med skjortan fylld av veck

Nästan fyrtio år där andra sett på mig som ynklig
”Titta stackarn där som går omkring och är helt skrynklig”

Trettionio år av envetna försök
Att övertala att det vore bättre om jag strök

Men nu, mina vänner slut det är med det!
Nystruken i tyget, vänta får ni se!
Jag mig nu förväntar dörrar på vid glänt
Möjligheter öppnas för den som bågen spänt

Nya ansvar väntar, styrelseuppdrag
Bara för att jag har släta kragar och slag
Jag kan nu se tydligt att min framtid är ljus
När jag lärt mig stryka skjorta, byxor, blus

Kvar för mig att lära hur man gör det rätt
För hur jag nu än stryker blir det aldrig slätt
Om inlärningskurvan inte tar ett skutt
Nu när jag ju tränar blir jag ganska putt
Längre än två veckor får det inte dröja
Blir de inte släta, då ser ni mig i tröja

Varför denna insikt kommit har just nu
Kan man inte veta, bara gissa ju
Kanske gör jag detta för att få balans
När nu rynkor dyker upp någon annanstans?

/19 September 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hetta i Nobeltider

Litteraturvetarna rasa: ”Vad är detta för beslut?!”
Kulturvetarna fasa: ”Hur ska detta se ut?!
Här har vi tagit studielån
Och så går priset till ett sångarfån!”

Hardcorefansen jubilera
Och rätta till hatten och stassen
”Vilken skiva ska jag rekommendera,
när Akademien nu övergett parnassen?”

Reaktionerna säger att det är det största som hänt
Och debatten är igång med ros och ris
Större än fredspris till oprövad president
”Hur skulle det se ut om Ranelid fick Polarpris?”

Och bomber över sargade städer faller
Och högerpopulism och rasism vinner stöd
Vid barriärrevet finns bara kvar döda koraller
Och vattennivåer stiger, vi går mot vår död

Ja, krig och rasism och miljökatastrofer
Är tråkiga inslag i livet, än sen?
Men litteraturpris till nån som falsknynnar strofer
Där går förbanne mig gränsen!!!

/15 oktober 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En fundering i advent

Västvärldens människosyn är hård
För den som ej tillhör ”de våra”
”Varför ska DOM ha gratis vård
när våra finanser är så svåra?”
Flyktingvågen vandrar sin cyniska ban
Alla flyr Syrien och Afghanistan
Styr sin väg åt väster
Hoppas på att få bli gäster

Flyr ifrån skräck och förtryck och död
Hoppas få stanna i trygghet
Kommer till länder i överflöd
Möts av vår skepsis och skygghet
”Det börjar bli en orimlig mängd
Nu måste gränsen vår bli stängd!”
Det som började med empati
Förvandlas till ”dom” och ”vi”

Står där så grå vid gränskontroll
Där hårda bud vi driva
Tittar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot tåget som löften bär
Stoppas på vägen, vår resenär
Vädjar, fast ej lär det båta
Får sitta kvar och gråta

Nu närmar sig julen med buller och bång
Tända är juleljusen
Gran och klappar, julmat och sång
Gemenskap och värme i husen
På en förläggning, nära vårt hus
Tänder ett ensamt barn ett ljus
Saknar familjen, det är givet
Önskar att de är i livet

/4 December 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Sommarhot

Årets första fästing
har nu satt livet till
Den klättrat upp på Hildings arm
och satt där tyst och still

Där fick den ingen kärlek
och ingen sympati
Dess öde blev en hård pincett
och vild pyromani

Där hör ni hur det går
när ni muckar med oss
Jag klämmer er med tången
och gör er till tomtebloss

/13 juli 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Bristande bilintresse

I ett välment kvällsförsök,
för att skapa garanti
Jag i motorhuven dök
för att ladda batteri

För imorgon är av vikt
Att vår bil oss ej bedrar
Den till varje pris sin plikt
Måste göra när vi far

För att ej svika mitt jag
Vår kupé jag ville låsa
Men min kunskap äro svag
Om personbilskuriosa

Jag kan inget om mojäng
Men jag tror fast på devisen
Att jag själv är bäste dräng
Så ni kan ana surprisen

När jag låst till vår kupé
Och omöjliggjort för tjuven
Kopplat på min laddare
Och stolt smällde igen huven

Då en insikt sig infann
Som en kall kår längs ryggraden
Jag mig i dilemma fann
Nåt så till den milda graden:

För att öppna huven jag
till kupén tarvar tillträde
Men i stil med Murphys lag
Jag mitt korkade avskräde
Kopplat batteriet ur
Och med låsknapp ej kan styra
Min säkerhetsprocedur
Morgondagen äventyra:

För en stund jag tänkte si
Att min låsneuroticism
Parad med idioti
Sätter mig i egoschism

Långsamt började jag förstå
Att imorgon blir på cykel
Men då plötsligt kom jag på:
Dörren kan öppnas med nyckel!!!

/18 januari 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂