Klädsam tanke?

Min fru låter sig inte imponeras
Av mitt förhållningssätt till hur jag ekiperas
Hållbarhet är viktigt, visst
Men hon tycker det är trist
Att bedömningsgrunden är när plagg sjangseras

Dimensionen hon försöker lägga på
Ett fenomen jag inte riktigt kan förstå:
At hur de unga klär sig snappa
Och efter vinden vända kappa
Vill man vara inne ska man göra så

Men de unga går omkring i sina plagg
Hyser mot stabiliteten säkert agg
Att stå starkt med egen stil
Kanske inte så gracil
Men för tidlösheten stolt hissa sin flagg!

/29 september 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Om löften och håll

”Att hålla det man lovar”, ett valspråk för vårt land
Men är det inte bakvänt undrar jag ibland?
Att lova det man håller, mer rimligt kan väl bli?
Eller är åtskillnad bara rent hårklyveri?

Om man stannar upp, tänker efter och värderar
Runt det här med löften och om vad vi levererar
”Hålla vad man lovar” kanske oftast kom på tal
När löftet inte hölls och leveransen var för skral?

Lade man sitt fokus på att ej för mycket lova
Fick man kanske genast lite lättare att sova
När det sen till slut blev dags för löftets leverans
Tappade det där att ”hålla löftet” relevans

Men invändning då från våran plikttrogna nation
Löften tappar spänst om de helt saknar ambition
Finns det inte risk att ingen kommer spänna bågen?
Kanske för en del som uti ryggen saknar rågen
Men majoriteten vill ju inte lova strunt
Lika lite som att lova runt men hålla tunt?

Min grundtanke, kanske rappakalja, strunt och joller:
Men visst vore det skönare att lova det du håller?

Slutligen mitt löfte här för att exemplifiera:
Ingen visdom men ett gäng med rim jag garantera
Har du orkat ända hit kan du verifiera
Löftet som du nyss fick håller det jag leverera
Finner, mot förmodan, du i rimmen relevans
Ser jag det som tecken på en överleverans

27 september 2017

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Rätt på stryktipset?

Såhär vid trettionio en insikt jag har fått:
Att stryka sina skjortor är varje människas lott
Trettionio ovetande långa år i streck
Har jag gått omkring med skjortan fylld av veck

Nästan fyrtio år där andra sett på mig som ynklig
”Titta stackarn där som går omkring och är helt skrynklig”

Trettionio år av envetna försök
Att övertala att det vore bättre om jag strök

Men nu, mina vänner slut det är med det!
Nystruken i tyget, vänta får ni se!
Jag mig nu förväntar dörrar på vid glänt
Möjligheter öppnas för den som bågen spänt

Nya ansvar väntar, styrelseuppdrag
Bara för att jag har släta kragar och slag
Jag kan nu se tydligt att min framtid är ljus
När jag lärt mig stryka skjorta, byxor, blus

Kvar för mig att lära hur man gör det rätt
För hur jag nu än stryker blir det aldrig slätt
Om inlärningskurvan inte tar ett skutt
Nu när jag ju tränar blir jag ganska putt
Längre än två veckor får det inte dröja
Blir de inte släta, då ser ni mig i tröja

Varför denna insikt kommit har just nu
Kan man inte veta, bara gissa ju
Kanske gör jag detta för att få balans
När nu rynkor dyker upp någon annanstans?

/19 September 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Hetta i Nobeltider

Litteraturvetarna rasa: ”Vad är detta för beslut?!”
Kulturvetarna fasa: ”Hur ska detta se ut?!
Här har vi tagit studielån
Och så går priset till ett sångarfån!”

Hardcorefansen jubilera
Och rätta till hatten och stassen
”Vilken skiva ska jag rekommendera,
när Akademien nu övergett parnassen?”

Reaktionerna säger att det är det största som hänt
Och debatten är igång med ros och ris
Större än fredspris till oprövad president
”Hur skulle det se ut om Ranelid fick Polarpris?”

Och bomber över sargade städer faller
Och högerpopulism och rasism vinner stöd
Vid barriärrevet finns bara kvar döda koraller
Och vattennivåer stiger, vi går mot vår död

Ja, krig och rasism och miljökatastrofer
Är tråkiga inslag i livet, än sen?
Men litteraturpris till nån som falsknynnar strofer
Där går förbanne mig gränsen!!!

/15 oktober 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En fundering i advent

Västvärldens människosyn är hård
För den som ej tillhör ”de våra”
”Varför ska DOM ha gratis vård
när våra finanser är så svåra?”
Flyktingvågen vandrar sin cyniska ban
Alla flyr Syrien och Afghanistan
Styr sin väg åt väster
Hoppas på att få bli gäster

Flyr ifrån skräck och förtryck och död
Hoppas få stanna i trygghet
Kommer till länder i överflöd
Möts av vår skepsis och skygghet
”Det börjar bli en orimlig mängd
Nu måste gränsen vår bli stängd!”
Det som började med empati
Förvandlas till ”dom” och ”vi”

Står där så grå vid gränskontroll
Där hårda bud vi driva
Tittar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot tåget som löften bär
Stoppas på vägen, vår resenär
Vädjar, fast ej lär det båta
Får sitta kvar och gråta

Nu närmar sig julen med buller och bång
Tända är juleljusen
Gran och klappar, julmat och sång
Gemenskap och värme i husen
På en förläggning, nära vårt hus
Tänder ett ensamt barn ett ljus
Saknar familjen, det är givet
Önskar att de är i livet

/4 December 2016

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂