Bollsinne, aplomb och brist på empati

Bollsinne, aplomb och brist på empati
Statusmarkörer i skolan jag gick i
Den andra en följd av den första såklart
Blir man vald först på gympan får man en bra start
I en tid då man växer och frodas
Den starkes makt förmodas

Empatins roll i det hela då?
Jo, tänker du efter kan du nog förstå
Att den som är starkast och vet det
Och dessutom är fri från samvete
Kan hackordningen förstärka
Och uppstickare motverka

Och var man som jag medioker på boll
Och smått osäker på vilken roll
Man skulle ta i gruppen
Utmanade man inte tuppen
Målet istället var gruppens mitt
Där man fick vara med och hade fritt
Från folk som ifrågasatte rollen
Och som utmanade en om bollen

Där kunde man helt få verka ifred
Man slapp vara rädd, man fick vara med
Man kunde utvecklas och bli trygg
Slapp hålla vakt bakom sin rygg

Och ordningen sattes i gruppen vid start
Den kände alla till rätt snart
Och slapp man toppen och botten
Då hade man dragit vinstlotten

För trots att ledarna satte respekt
Blev det tydligt, sen i retrospekt
För dem var skoltiden livets essens
Efter det fick de svårt att finna balans
Ja, de som så tidigt peaka
Numera ej är så unika

Ty om bollsinnet ej var extraordinärt
Och de ej på bollsport sig livnärt
Har aplomben nog också sinat ut
Och de fått ta en massa beslut
Som håller bättre i längden
De har blivit mer en i mängden

Och för dem som än saknar empati
Ett liv kan lätt ganska ensamt bli
Ja, den som ej bryr sig om andra
Riskerar att ensam få vandra

Och när de var upptagna med tyranni
Vi andra utvecklade vår empati
Och när de bevakade sin position
Vi andra la tid på reflektion
När de såg oss andra som minioner
Vi lärde oss bygga relationer

Så bollsinne, aplomb och brist på empati
Tycktes då vara en vinnarstrategi
Men sett över livets epoker
Föredrar jag att va medioker