Lucka tjugotre, tunga tankar

Bland människorna rådde nu harmoni
När julen kommit riktigt nära
Allt på grund av alla duktiga gli
Som vuxnas ansvar fått bära
Uppe på tundran, över öppen eld
Den grå figuren satt modfälld
”God insats, men kommer den båta?
Säg kan vi människan förlåta?”

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Lucka tjugotvå, i elfte timmen

Nej, än fanns tid det visade sig
Att rädda mänskligheten
Godheten blev en jättegrej
Och spred sig snabbt över planeten
I parlamenten det togs beslut
Om att agera resolut
Utsläppen minskade drastiskt
Ja utfallet var fantastiskt!

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Lucka tjugoett, happily ever after eller too little too late?

Jag har svårt att bestämma mig mellan två alternativa fortsättningar och slut på denna adventskalender: ska den förbli en söt saga om hur barn räddar världen eller ska den peka mot hur sent ute vi är? Lycklig julsaga eller domedagsprofetia, ni får avgöra, kommentera och rösta gärna på Facebook med önskad väg framåt. Får jag inga kommentarer eller röster bestämmer jag väg själv imorgon. Nu dagens vers:

Men som den gråa figuren sagt
Fanns mycket att reparera
Människans miljöförakt
Jordens resurser dränera
Frågan är om det var för sent
Att börja tvätta samvetet rent?
Du som läser får nu avgöra
Varthän vi vår saga ska föra

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

Lucka tjugo, en bit på vägen

Följande dagar i världen sig spred
Barnens små initiativ
Små tysta böner om godhet och fred
Ändringen var effektiv
Vuxna såg på och fick inspiration
Omtanke blev till ny jultradition
Kampen de förde var trägen
Tog dem in på bättringsvägen

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂

En fundering om mansplaining och influencers…

Var på utflykt på djurpark idag
Mina barn, min hustru och så jag
Och jag kände behov
Av att utan uppskov
På var fråga ge ett svarsbidrag

Mina barns stolthet över mig trissa
Till att svara på frågor ovissa
Men jag axla min roll
Som en vuxen med koll
Även om mången gång jag killgissa

Vart jag såg inom rimligt synhåll
Såg jag män iklädda samma roll
Mången smart kommentar
Om när, hur, vad och var
”Svar direkt” var en samlad paroll

För en stund jag funderade så
Tänk att mammorna lät oss gå på
Men sån är vår kultur
Vi är blott enkla djur
Och vår invanda roll vi utstå

Jag sen tänkte ”Men det är väl fel
Att de små är med i skådespel
Där var okunnig far
Hittar passande svar
För att i rollen känna sig hel?”

Man blir för barn som en influencer
Som utan vettiga referenser
Skriver sponsrad reklam
För publik snäll och lam
Manar fram helt nya preferenser

Skillnaden mellan oss är banal
Frånsett spridning och huvudkanal
Medans jag får ett ”Äsch!”
Tjänar de massa cash
Nä, nu blir jag nog stämd för förtal

Ingen tid att spilla, följ mig eller gilla 🙂