17.45

Sitter efter flyg och tåg på buss som tar mig hem
Måste vara framme senast sjutton fyrtiofem
För att ta en bil till en fritidsaktivitet
Där vår son ska träna upp sin bröstsimkunnighet

Hemifrån jag varit nu i nästan en hel vecka
Det har varit roligt, men nu får det faktiskt räcka
Först hälsa på brodern med sällskap av mina små
Sedan hem och lämna dem för att åter utgå

Upp till samma ställe än en gång för att kampera
För att seminarie om finans facilitera
Hela kvällen satt jag uppe, plugga, läste på
För att kunna hjälpa deltagare att förstå

Gårdagen var fartfylld, ja den kändes helt perfekt
Fram tills nån idag sa ”jag förstod ej dialekt”
Stackarn hade suttit en hel dag men ej sagt till
Hans gårdag onekligen var åtta timmars spill

Därför vi idag bytte till annat tungomål
För att lärpoänger för dem alla ta i mål
Körde på i hyfsat tempo fram till klockan ett
Satte mig i taxi när det var dags för reträtt

Vad kan jag då lära utav denna lilla tur?
Resande i jobbet, det är ingen sinekur?
Att trots länders släktskap och en gammal union
Finns det ingen garanti för kommunikation?
Att med resans mål det ofta finns en tydlig mening?
Att blodtryck på mig går upp vid risk för en försening?
Borta bra men bäst är ju till slut att komma hem?
Särskilt om en hinner innan sjutton fyrtiofem?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: